Här kommer en berättelse från en fantastisk vår-resa för de som vill vara lite mer aktiva än att bara åka till Prag två nätter och dricka öl. Det är inget fel på det, bara annorlunda än det här reseförslaget. Om du inte orkar läsa hela beskrivningen, som för övrigt är mest till för mig själv, så åkte jag en vårdag i slutet på mars till Nice. Jag tog in på ett uselt hotell vid flygplatsen och sov. Dagen efter var den enda hela dagen jag var där och då sprang jag från Nice till Cannes via Antibes och tog tåget tillbaka till Nice. Nästa dag, tillika hemresedagen, sprang jag åt andra hållet från Nice till Monaco och tog tåget tillbaka därifrån till Nice flygplats, varifrån jag flög hem igen.
Jag hade klurat på att göra detta i några månader. Eftersom jag aldrig varit nere på franska rivieran ville jag se så mycket som möjligt och det här skulle vara ett perfekt sätt att både få röra på sig och att få se alla klassiska orter på samma gång.
Söndag 30 mars.
Flyget från Arlanda gick vid 14 och resan ned gick utan några besvär. Inflygningen mot Nice från havet gav en fin vy över kusten och gav liten försmak om vad jag skulle få vara med om dagen efter. Alperna är också alltid väldigt fint att flyga över, sårsklit på vintern när snön fortfarande ligger.
När jag kom fram gick jag bort till hotellet och installerade mig. Man får vad man betalar för kan jag konstatera, så jag borde inte blivit förvånad över lyhördheten mellan rummen eller röklukten i rummet som de kanske försökt dölja med en skarp citrondoft. Uppladdningen inför morgondagens joggingtur bestod i kebabtallrik på ett hak längs med spårvagnen in mot city. Jag handlade också frukost på ett bageri. Eftersom det var söndag var det mesta stängt, något som man lätt glömmer bort när man kommer från Sverige. Nåväl, jag fick väl handla lite på vägen imorgon helt enkelt.
Måndag 31 mars. Nice till Cannes, ca 38 km.
Jag ställde klockan på 8 och gjorde mig iordning för utflykten: jag fyllde på vatten och tejpade fötterna lite halvhjärtat. Solkräm hade jag glömt, det fick bli till att handla lite på vägen. Väderleksprognosen utlovade väldigt bra väder och upp emot 18 grader så jag skulle slippa frysa, det såg jag fram emot.
Jag började springa västerut längs vägen mot flygplatsen och allt kändes bra och någorlunda rimligt. Jag irrade dock bort mig vid Napoleonbron efter flygplatsen bara en kvart efter att jag börjat men det gick snabbt att hämta hem- zoomknappen på kartan på klockan visade mig rätt väg.
Jag brukar för övrigt springa lite konstigt i början på varje tur innan jag fattat klockans (Garmin Enduro II) kart-skala och hur den markerar svängar, men när man väl kommit in i det går det bättre.
Första milen gick väldigt bra. Efter en timme ungefär kom jag till ett stort lägenhetskomplex med en hamn och sen fortsatte vägen längs stranden mot Antibes.
Det var mycket folk ute som fiskade, låg och solade och cyklade. Fransmännen, om det nu är ett representativt urval vet jag inte, utnyttjar naturen lika bra eller bättre än vi svenskar tycker jag. Det var flera ute och simmade och det såg väldigt härligt ut, dock undvek jag att hoppa i och ta ett bad, något jag ångrar lite grann nu efteråt. Jag hade ju inte bråttom den här dagen och badbyxor och handduk var nedpackade längst ner i ryggsäcken.
Jag har en dålig vana att vilja komma fram när jag väl satt igång med ett sånt här äventyr, hade jag haft någon till med mig som sällskap är jag nästan säker på att vi tagit minst ett bad längs vägen.
Antibes visade sig från sin bästa sida och jag tyckte det var den finaste delen på hela dagen, från det att jag sprang in genom stadsmuren och genom alla små gränder och stränder. Här handlade jag också en efterlängtad solkräm som jag kladdade in i svetten i ansiktet och i nacken. Lite nytta borde den väl göra tänkte jag.
Efter Antibes svängde vägen ut på en udde och jag sprang i områden med väldigt pampiga hus och hotell. Många var stängda för säsongen och det pågick en febril aktivitet för att väcka dem till liv inför turisternas ankomst.
Efter 30 kilometer var vattnet nästan slut så jag köpte en citronläsk på en mack och fyllde på med en Mars-choklad. Nu tappade jag lite tempo ett tag. Jag hade tänkte vila efter 30 så nu efteråt kan jag säga att det var planerat… Jag märkte nu att min ena vattenflaska läckte, den hade fått ett litet hål så jag fick flytta över min resorb-sport till den hela flaskan och nu var jag utan vanligt vatten, något som var lite tråkigt. Jag låg väldigt bra till i tid och tvingade mig att sänka tempot lite för att spara energi till dagen efter.
På väg in mot Cannes låg en del väldigt mysiga badstränder där många ”locals” hade lagt sig för att sola, det såg väldigt lockande ut.
Snart var jag inne i Cannes och jag kände faktiskt inte något sug att ta ett dopp här. Stranden var inte lika najs som de jag sprungit förbi och dessutom var jag törstig och hungrig så jag gav mig upp i den väldigt fina staden och letade efter tågstationen. Jag handlade lite vatten och köpte en biljett tillbaka mot Nice.
Tåget gick bara 15 minuter senare och tog ca 30 minuter. En kort promenad senare och jag hade handlat lite käk på Carrefour och kommit tillbaka till hotellet, väldigt nöjd med min första dag på franska rivieran.
Joggingturen blev ca 38 kilometer och tog ca 4:30 h. Jag drack ca 1,5 liter vatten, käkade 2 chokladkakor och inte något mer än så vad jag kan minnas.
Tisdag 1 april. Nice till Monaco, ca 30 km.
Jag ställde klockan på 7:20, lite tidigare än dagen innan. Jag packade i ordning och gav mig ut på mitt nästa äventyr. Jag checkade ut från hotellet redan nu och det innebar att jag var tvungen att ha med mig alla prylar, inklusive vanliga kläder, dator och annat onödigt som jag släpat med mig till Frankrike. Ryggsäcken vägde nog över fem kilo men bara efter några kilometer hade jag slutat tänka på den. Man vänjer sig fort!
Genom Nice fick jag sällskap av många morgonpigga vandrare, joggare och hundar. Efter hamnen när Promenade d’Anglais tagit slut blev det färre folk på trottoaren vars bredd kunde mätas i decimeter.
Den här dagen var det betydligt molnigare än dagen innan så jag behövde inte tänka på att vattnet skulle räcka, trots att ena vattenflaskan var paj som sagt. Med silvertejp och plåster lyckades jag laga den men jag litade inte helt på min lagning.
Jag hade en väldigt fin och lugn tur med fina stränder, bra utsiktsplater och många fina båthamnar där vår båt på 6,8 meter på sin höjd skulle ses som en leksaksjolle för barn.
För den som undrar om det finns toaletter kan jag berätta att det dag 1 var väldigt bra tillgång, ungefär var tredje till femte kilometer fanns publika toaletter.
Dag 2 fanns det lite färre publika toaletter, troligen beroende på att det var mer villaområden, men på några ställen fanns det i alla fall, särskilt i hamnarna.
Enligt kartan och förberedelserna skulle det vara mycket mer backar idag och det stämde verkligen. Några stigningar blev det, men de var ganska flacka så man kunde jogga mesta delen. Fem kilometer innan Monaco hade jag tänkt springa längs vattnet men jag kom till en gångstig med förbudsskyltar och vågade inte smita förbi, vilket tvingade mig till en brant uppförsbacke upp till en bilväg igen. Efter det var det stört omöjligt att ta sig ner till vattnet igen och jag fick springa hela vägen in i Monaco längs en väg som gick parallellt med vattnet ca 200 meter in i land och 50 höjdmeter upp i berget.
Ju närmare Monaco och Monte Carlo, som för övrigt är en stadsdel i furstendömet, jag kom desto fler lyxbilar framträdde på gatorna. Det blev nästan löjligt efter ett tag med kön av Porsche och Bentleybilar, men jag antar att det passar bättre med en cabriolet på rivieran än hemma i Stockholm. Det skulle ju vara ganska onödligt med en Porsche cab hemma i Sverige att använda de få soliga dagarna vi har, eller hur?
Eftersom jag sprang in i Monaco på bilvägen blev jag lite förvirrad i alla backar och byggnationer men snart hade jag letat mig ner i stora hamnen där förberedelserna var i full gång för F1-loppet några veckor senare.
Jag stannade lite och såg på spektaklet och gick sen upp till Casinot i Monte Carlo.
Totalt hade jag 1 liter vatten med mig och det räckte gott och väl till de 29 kilometerna. Turen tog 3,5 h och sen flummade jag runt i en halvtimme i Monaco innan jag åkte tillbaka.
Casino Monte-Carlo hade inte öppnat, så jag slapp fundera på hur jag skulle ta mig in, utan jag gick till tågstationen, köpte en biljett tillbaka till Nice st Augustin via Nice Ville. Extra stolt var jag att jag fattade hur biljettautomaten funkade och jag satte prestige i att inte byta språk till engelska. Jag fick byta i Nice men det gick väldigt smidigt. Sen gick jag från tågstationen till Terminal 2 (ok då, jag åkte lite spårvagn/tram också).
Planet var i tid och allt gick bra hem!
Efterord.
Jag kan verkligen rekommendera den här resan, men gör den helst med någon annan i sällskap så att du får dela äventyret med någon annan. Det är en relativt enkel tur, allt finns att köpa överallt längs vägen och jag tror man skulle klara sig med bara ett kreditkort om man vill. På sommaren kan det nog vara väldigt varmt och lite värre med 38+29 kilometer men man kan anpassa längden enkelt på grund av de goda kommunikationerna.
Vill man lyxa till det ska man tydligen flyga helikopter hem från Monaco till Nice, men såna excesser tillät jag mig inte den här gången.
Det var väldigt bra att bo nära flygplatsen men om man bor inne i Nice funkar det också förstås, det går en bra spårvagn genom hela staden. Glöm inte bort att söndagar är mycket stängt så det är svårare att proviantera då.
En sista sak bara- det är mycket hårt underlag, asfalt, betong och annat så tänk på det i förberedelserna.
