Hösten 2025 var jag och en kompis i Belgrad i Serbien för att bland annat testa på att leta tryffel. Den här beskrivning sammanfattar lite hur det går till och våra lärdomar och tankar kring det. Vi har själva en hund hemma som jag länge varit sugen på att testa att leta tryffel med. Äventyret gav verkligen mersmak.
Planering
För det första är det inte så många firmor eller personer som ordnar så man kan följa med på tryffeljakt, i alla fall inte runt Belgrad. Vi hade bokat en tur via en samlings-site (GetYourGuide tror jag att det var) men den turen avbokades med bara någon dags varsel så vi fick ge oss ut på nätet och leta efter nya kontakter. Vi slängde iväg ett mail till en guide och fick ganska snabbt svar. Det visade sig att det var samma guide som bokat av oss tidigare av tekniska anledningar och nu fick vi möjlighet att boka om till bara en dag senare. Först trodde vi att vi hade väldigt tur som fick tag på samma, men så småningom lärde vi oss att det nästan bara är hon som har guidade turer för tryffeljakt runt Belgrad, så det var kanske inte så konstigt ändå. Före tryffeljakten passade vi på att se Belgrad, både på egen hand och med guider. Det är en fin stad med mycket historia och väldigt god mat. Människorna är trevliga och korrumptionen är väl utbredd (enligt de lokala förmågorna vi pratade med). Det var stora studenprotester på gång i staden och kravallstaket uppsatta utanför parlamentet. Enligt studenterna hade regeringen hyrt in kriminella som vakter utanför parlamentet som sov i tältläger utanför i parken. de hade svarta kläder och ansiktsmasker. När vi var där var det dock inga protester och vi kände oss trygga. Vi blev dock stoppade av en polisbil på vägen hem en kväll som undrade vad vi var för några när vi gick nära kravallstängslet.
Lördag 6 december 2025
Vi bodde ganska centralt i Belgrad och blev upplockade kl 9 på morgonen. Guiden berättade att det var vanligt att man åkte ut redan när det var mörkt för att få de bästa platserna för sig själv men vi var tacksamma att vi startade på förmiddagen.
Vi åkte ut till en skog i Belgrads absoluta förort. Tryffelsäsongens höjdpunkt är i maj, juni och juli och nu var det december så det är tydligen lite andra ställen som gäller i lågsäsong. Några timmar från Belgrad fanns tydligen stora områden med god tillgång tidigare, men på grund av överplockning var det mindre svamp nu för tiden. Det var tydligen så att många plockade omogna svampar och drog med sig tryffelns mycelium då vilket leder till att det inte kommer nya. Det man enligt usago ska göra om man får tag på en omogen svamp är att trycka ner den i marken och låta den ligga. Den smakar ändå inget gott.
Skogen var gles och öppen. Hunden vi hade med oss var en Lagotto Romagnolo, den vanligaste hunden för tryffeljakt. Dock trodde vi att det bara var den rasen som funkade men det var tydligen fel. Jaktlabrador och jaktgolden sägs också vara bra till exempel. Guidens nästa hund skulle defintivt vara en jaktlabrador berättade hon. Hon var dock väldigt nöjd med sin nuvarande hund som var ca 8 år gammal. hon hade haft den sen den var fyra.
Nästan direkt fick hunden upp vittringen och kastade sig mot en plats på marken. Hundens jobb är att hitta, gräva och hämta tryffeln till sin ägare. De allra minsta bitarna visste hunden att hon fick äta direkt som belöning men de största kom hon gående med efter att hon grävt upp dem.
Första platsen
På första platsen hittade vi på kort tid flera bitar som var värda att spara på av mörk tryffel- hösttryffel. (Vit tryffel är den finaste och mest värdefulla typen men den fann vi inte den här dagen. Guiden hade dock hittat dagen innan så vi åt lite senare. )Tyvärr var det några jägare som jagade fasan i skogen vi kommit till så hunden blev störd och vi var tvugna att ge oss till en annan skog. Det var synd för att vi hittade ganska mycket på kort tid på den här första platsen.
Plats nummer två låg inte så långt bort. På väg dit mötte vi en annan plockare så vi förstod att det var en ganska stor konkurrens om att komma till de bästa ställena och att man absolut inte avslöjar sina bästa platser för någon. Särskilt inte om det handlar om vit tryffel.
För att få plocka tryffel i Serbien behövs en licens som man köper per år. På vissa andra ställen på balkan är det tydligen så att man köper licens för ett visst område, men det var tydligen lite klurigt då man inte vet var tryffel finns från säsong till säsong.
Den viktigaste aspekten med terrängen verkar vara att det ska vara god tillgång till vatten. Trädarten visar också mycket om vilken typ av tryffel som kan finnas. Poppel, ek, hassel och asp sägs vara bra. marken ska också helst vara netural eller lite basisk, med pH kring 7 eller lite mer.
Andra platsen
Den andra skogen hade nog varit fin tidigare men nu var den insprängd bland lite bostadshus och det var många som hade fått för sig att använda den som soptipp. När man gick runt kunde man plötsligt se en stor hög med sopor, det var inte så kul, men som tur var fanns det en del tryffel i alla fall. Och inga jägare som störde oss. Vi gick runt från ställe till ställe som guiden redan hade rekat och visste att det fanns chans till svamp och ibland stämde det och ibland var det tomt. På en del ställen hade någon annan hunnit före, det syntes på nygrävda gropar i marken. (Man fyller igen gropen när man grävt, men det syns ändå:). Vi gick runt en hel del här och det fanns inte lika mycket som på första stället även om hunden då och då grävde upp något. Vanligtvis var det dock lite för små bitar så hunden fick äta väldigt mycket den här dagen.
Totalt var vi ute cirka 2,5 timmar, det var rätt lagom. Sen bar det av till en restaurang i stadens utkant där vi fick äta en fin lunch (pasta, ost, ajvar etc.) med vin och enorma mängder tryffel samt efterrätt i form av vanlijkräm med tryffel.
Vi köpte med oss mycket tryffel hem 8en del fick vi på plats men vi sågs dagen efter och köpte med lite till) och till vår stora glädje gillade många vad vi hade med oss hem!
Arter i Serbien
Det här är förstås ingen komplett lista men dessa arter kom vi i kontakt med på vår tur.
- Tuber magnatum, vit tryffel, den mest exklusiva. Kallas också albatryffel. Otroligt len smak och god. till och med mina barn som inte tycker om svamp frossade i vit tryffel när jag kom hem och bjöd på tryffelpasta. Enligt uppgift kostar denna mellan 45 och 100 kr per gram här hemma.
- Tuber uncinatum, svart hösttryffel, vanligast när vi plockade, God och fin. Denna kallas ibland också Bourgone-tryffel.
- Tuber melanosporum. Nästan i klass med vit tryffel, den har en mycket angenäm doft och smak. Vi fann bara en men den var lite dålig så den åt vi inte upp.
- Tuber brumale, inte lika angenäm smak som de andra. guiden tyckte inte om den alls, men det var definitivt tryffel ändå.
Andra saker vi lärde oss
Tryffel i Serbien, och andra delar av världen för den delen, verkar vara lite av magi. Guiden berättade att de ofta följer månens faser för att ta reda på när det är bäst att hitta tryffel. Lufttrycket och om det var regn i luften sades också vara viktigt. Vår tolkning av detta var att det hela tidne fanns tryffel men att den inte alltid gav ifrån sig sin arom och att hundarna inte kunde känna så mycket beroende på lufttryck och fuktighet i luften. Innan regn var tydligen bra, när lufttrycket sjunker.
Temperatur och om det var snö eller inte verkade inte spela så stor roll för plockningen , men snöfattiga vintrar var katastrof för säsongen efter på grund av att det då inte var tillräckligt fuktigt i marken.
Hemma igen
Väl hemma hade jag fått lite extra tryffelbitar av guiden för att testa om vår fyraåriga jaktgolden hade anlag för att bli en tryffelhund.
Läroprocessen ska tydligen vara:
- kasta och apportera tryffel i en liten burk med hål så att hunden lär sig att hålla tryffel i munnen som luktar tryffel.
- Gömma tryffel i burk inomhus och hämta den när hon hittat den
- Gömma tryffel i burk utomhus
- Gömma nedgrävd tryffel i burk utomhus. Här kan det vara bra att vänta en stund så att man inte avslöjar platsen med doften från en själv eller från tryffeln när den transporteras.
- Gömma hel tryffel i marken. (den här har jag inte vågat av rädsla för att den ska bli uppäten, men det kostar att ligga på toppl så vi får nog prova detta snart.)
Och för att träna familjen gav vi oss på en tryffelpasta gjord på grädde, parmesan, smör och grädde och så massor av tryffel såklart. Och så vitt vin till det. Det blev väldigt lyckat.