Sommarvandring i Lofoten 2026

Lofoten är en av de finaste platserna jag besökt hittills. Här kommer en beskrivning av vår femdagars resa med vandringar och äventyr veckan innan midsommar 2026.

Förberedelser och plan

Själva resan bokade vi redan i januari men det var inte förrän några veckor innan resan som vi började titta på hur man kunde lägga upp rutten. Vi flög mellan Stockholm och Kiruna från söndag 14 juni till torsdag 18 juni och hade en hyrbil hela tiden som vi hämtade och lämnade på Kiruna flygplats. Vi var fyra personer, varav två 17/18-åringar och tre av oss laddade upp med att cykla vätternrundan dagen innan resan. Det var kanske inte en perfekt uppladdning då vi cyklade hela natten mot lördagen. Som lök på laxen fick vi på fredagen reda på att planet mot Kiruna var tidigarelagt med en och en halv timme på grund av en NATO-flygövning.

Packning och annat

Visa av lärdom från resan till Stavanger året innan pckade vi ordentligt med regnkläder och varma underställ, mössor, vantar och varmare sovsäckar. vi var redo för nordisk sommar helt enkelt. På fyra persoer hade vi också tre tält med oss för att kunna lyxa till det lite, Ett Exped 2 UL, Ett Hilleberg Nammatj 3gt och ett mindre Hilleberg för en person. Vi hade två camping-gas-kök, ett nyrenoverat MSR och ett Jetboil då vi bara tänkte värma vatten och laga frystorkat. Totalt hade vi också med oss 32 REAL turmat av olika smaker och några frukostar som också var frystorkade.

Söndag 14 juni– mot Lofoten

Första dagen blev det en hel del bilåkande. Vi landade till slut i Kabelvång på Lofoten.

Avfärden hemifrån blev kring 04.00 på söndagen. Det enda positiva var att det inte var några köer på vägarna. Planet var i tid och allt gick bra även med biluthämtningen. Vi körde till Stora Coop i Kiruna och provianterade lite frukostmat och mellanmål och sen bar det av mot Abisko. Vi köpte också en svensk flagga som vi kunde vifta med om vi fick hemlängtan.

I Abisko gick vi en runda och köpte sen lite sommargas på fjällstationen och tittade runt lite kring starten på Kungsleden vid den fina forsen. Vädret var fint. Torne träsk var helt vindstilla och vi stannade och tog lite bilder då vi tyckte att det var bäst att passa på medan det var ok väder. Prognosen hade varnat för lite skurar under veckan så vi visste inte riktigt vad som väntade.

Torneträsk i sol.

Snart fortsatte färden mot Riksgränsen och sen ner mot Narvik. Vi körde aldrig in i Narvik då vi ville komma en bit in på Lofoten redan första dagen. Utanför Svolvaer som är en av de större orterna på Lofoten ligger Kabelvång. Det var där vi hamnade första kvällen på en camping. Det var en ”vanlig” skandinavisk campingplats med okej faciliteter, men ingen 11-stjärnig sovplats som de andra i resesällskapet var vana vid från Frankrike. Här fanns toalett och möjlighet till laddning av mobiltelefon samt en bänk vid tältplatsen där vi kunde laga vår mat.

Midnattssol.

Det var dock inte dags att krypa in i tältet än, utan nu gav vi oss ut på en kvällsvandring till en topp som skulle ha fin utsikt över nejden- Tjeldbergtinden. Vi tog bilen till startplatsen som visade sig vara lite klurig att hitta då det fanns flera startplatser på just denna leden. Efter lite letande stannade vi framför berget och tog framsidan upp. Vi passerade en skjutbana på en grusväg och sen bar det uppför brant upp mot toppen.

Utsikt över Svolvaer by.

Väl på toppen fick vi ett första smakprov av hur fint Lofoten är. Det var vindstilla, lugnt och ljust och berget bjöd på en superfin utsikt över fjord, berg och by. Vi packade upp och åt middag på toppen och sen var det dags att gå ner igen. Vi valde en lite annan rutt ner som var halare och den hade nog varit lerig och klurig om det just regnat, men nu var den någorlunda torr. Snart var vi tillbaka vid bilen och så körde vi till campingen och avslutade dagen där med lite kortspel. faciliteterna var lite lattjo, bland annat hade de i köket struntat i att installera vattenkranen som satt ovanför handfaten, men det kanske var på gång…

Fin utsikt

Måndag 15 juni– Stränder och fiskeby

Unstad beach är inte med på denna karta men annars stämmer den.

På morgonen fick vi nytta av campingbordet som frukostbord. Vi fick sällskap av lite knott och mygg, men det var inte så farligt. Tälten packades sedan ner och vi gav oss iväg längre ut på Lofoten. Faktum var att den här dagen blev det inte så mycket vandring, men desto mer ständer och fina vyer- det var en bra omväxling då vi nog var lite slitna efter vätternrundan.

Första stoppet var en lång promenad i Henningsvaer med den kända fotbollsplanen som låg inklämd i skärgården som en av höjdpunkterna. Det var en fin stad med långa bryggor och restauranger. Det kändes som att det var lite försäsong och att alla restauranger väntade lite på den stora tillströmningen av turister, men på vägarna började det bli tjockt med husbilar. Vädret var väldigt fint och vi njöt av att gå runt och se på de fina husen och bergen. Det var otroligt klart i vattnet också, man såg säkert tio meter ner och brännmaneterna imponerade med sin storlek.

Henningsvaer.
Fotbollsplan med fina vyer.

Unstad beach var andra stoppet. En väldigt känd surfstrand med fina berg runtomkring. Vi satte oss i gräset vid stranden och spanade in surfarna och alla turister som kom förbi med sina husbilar. Sen tog vi en promenad upp på berget som reste sig väster om stranden. Vi stannade vid en fin sjö en bit upp och kastade lite macka och kollade runt lite.

Unstad beach.

Sen gick vi ner til stranden igen och tog vårt första och enda bad för veckan i vågorna. Det var rätt kallt men tack vare vågorna gick det lätt att doppa sig. Vi kom upp grusiga men nöjda.

Lunchen avnöjts på stranden och sen åkte vi bort till surfhotellet en bit inåt land för att prova de välkända kanelbullarna. De var verkligen värda en omväg- enorma bullar med grädde och tillbehör gjorde oss välidgt glada och imponerade. Vi förstår också att de tog betalt efteråt och att de inte berättade vad de kostade.

Efter en lång fikapaus på Arctic Surf åkte vi bort till Skagsanden strand där vi ställde upp tälten på campingen. Den var fin och välorganiserad och stranden var mycket fin, likaså bergen bakom som ramade in vykortsvyn fint. Vi tog en promenad runt stranden och sen fick vi en öl och spelade lite kort innan vi tog kväll igen. Det var en stor camping med bra faciliteter. Det var som vanligt mest husbilar och vi som hade tält var i minoritet, så även de som hade husvagn, det verkar inte så poppis längre.

Skagsanden beach.
Finfina berg.

Tisdag 16 juni– Nusfjord

Natten fortlöpte väl och snart var det dags att äta frukost och åka från stranden mot nya äventyr. Vi började med att åka till Nusfjord, som marknadsfördes som världens finaste återvändsgränd. Vi började se mer och mer torkställningar för Stockfisk nu. Det är stora träställningar för torkning av fisk som sen skickas till Nigeria (huvudena) och resten av världen (kropparna). Vi ser dem mest som lufisk hemma. Lukten var lite speciell men inte så farlig.

Nusfjord.

Fiskebyn var väldigt pittoresk och tillika ett känt motståndsnäste under ockupationen. Vi ställde bilen utanför byn som man var tvungen att göra och batalade inträde och gick in och tittade på byns fina hus och hamnen. Den var väldigt fin och är värd att se.

Kvalvika beach från Ryken.

Nästa anhalt var stig-starten till Kvalvika beach och Ryken som vi spanat in som dagens utmaning. parkeringen var stor och hade både vatten, café och toalett.

Ryken.

Vandringen upp var ganska brant efter att man passerat en äng, men vi tog det lugnt och fint. Efter 45 minuter tog vi en matpaus och där delades också stigen, den ena vägen gick ner mot stränderna och den andra upp mot Ryken där utsiktsplatsen var.

Ryken med utsikt mot Kvalvika.

Utsikten från Ryken var en av de finaste på hela veckan, särskilt ner mot de två stränderna. Vi fick nypa oss i armen några gånger och tacka vädergudarna för de soliga dagarna.

Vägen ner mot stränderna var enklare. Det fanns en trappa som tog oss ner lugnt och säkert sista biten. Själva stranden var fin och vi såg där att det fanns andra vägar ner också men valde sen att gå upp samma håll för att slippa gå snett och få gå långt längs vägen mot bilen. Vi pratade med några svenskar på stranden som kört bil 20 timmar mot Lofoten och vi alla tänkte nog att det var skönt att vi flugit upp till Kiruna. De berättade om båten mot Bodö som verkade lockande att åka men den här resan struntade vi i den.

Efter lite fikapaus och vila gick vi upp för trapporna, rundade berget och vandrade ner till bilen igen. Totalt tog vandringen va 2 timmar men med pauser blev det mer än 3.

Från parkeringen åkte vi hela vägen till Moskenes (där färjan mot Bodö går). Campingen hade plats för tält, men var full för husbilar, och vi ställde oss mitt på gräset precis bredvid en uppställd trädgårdsbänk vår vana trogen. Här fanns bra faciliteter och också en liten pavilijong för tältare där man kunde ladda telefoner och övrigt.

Efter middagen åkte vi till vägs ände på Lofoten, till en plats som heter Å. Här tog vi en lång promenad och försökte se om v ikunde se lite havsvirvlar, men det var för lite tidvatten för det. Utsikten var dock väldigt fin och vi fick en fin vandring längs klipporna.

Å.

Det sista vi gjorde var att reka parkering för dagen efter när vi skulle gå upp på Reinebringen, en av de mest ikoniska vandringarna på Lofoten. Det fanns många alternativ men de närmaste var ganska små så vi bestämde oss för att sikta på en av de större med längre vandring längs vägen.

Tillbaka på tältplatsen gjorde jag ett strategiskt byte av position för tältet eftersom vi hörde en person snarka väldigt ljudligt i mitt granntält. 10 meter bort var ljudet svagare och jag bäddade för en bättre natt.

Onsdag 17 juni

Vi vaknade rätt tidigt allihopa på grund av massor av morgonpigga grannar och stor aktivitet av motorcyklar och stora fordon på campingen.

Reinebringen.

Efter frukost rev vi lägret och körde bort till parkeringen vi rekat. Vandringen började längs en väg men övergick efter nån kilometer i en lång trappa på ca 1700 trappsteg.

Moskenes

Det var många vandrare på väg både upp och ner och uppstigningen tog ca 45 minuter. Vi fortsatte ytterligare en bit förbi reinebringen och fick således en egen topp att beundra utsikten från. Efter ett tag bytte vi topp och gick upp på den som var närmast vattnet. Här fick vi en perfekt lunchplats i det fina vädret. Vi satte upp en svensk flagga på toppen som tydligen syntes lång väg eftersom många kommenterade den på vägen ner.

Reinebringen.

Nedstigningen tog lite kortare än 45 minuter men var ganska krävande för låren och knäna ändå- stavar rekommenderas.

Lunchpaus i Reinebringen.

När vi kommit till bilen körde vi till coop och provianterade lite (vi hade varit där dagen innan också) och sen åkte vi österut för att slippa åka 8 h på torsdagen. I bilen pratade vi mycket om hur vi skulle lägga upp sista dagen: Flugfiskekurs, golf eller klättring? Det slutade med att vi bokade en gruvtur i LKABs gruva i Kiruna.

Vi unnade oss en omväg till två fina stränder på vägen: haukland beach och Uttakleiv strand. man kunde gå emellan dem men vi valde att bara se på dem och stanna med bilen.

Haukland strand.

Vi körde vidare med bilen och framåt kvällen var vi framme i Gullfjord där det fanns en campingplats. Den var ganska sunkig men vi var lite trötta och hungriga så vi valde att stanna där. Innan vi checkade in åt vi fish and chips för att samla lite krafter.

Vi satte upp tälten och sen tog vi en promenad upp i skogen till en fin fors där vi riskerade liv och torra skor för att komma upp till mitten av forsen.

Gullfjord. Tre forsar ner i fjorden gör att den fryser på vintrarna till skillnad från andra fjorder.

Lite kortspel och chips avslutade kvällen. Ikväll var det lite kallare, cirka 10 grader, och molnigt. Vi fösökte få personalen att lära oss lite om flugfiske men de hade inga spön till handa.

Torsdag 18 juni

Vi vaknade i Gullfjords camping och ät vår sedvanliga frukost och gav oss sedan iväg mot Sverige. Det var lite molnigare den här morgonen och cirka 10 grader fortfarande så jackan fick vara på under frukost och tältnedtagning.

Riksgränsen.

Vi satte kurs mot Riksgränsen för att äta lunch. Färden gick bra och framåt lunchtid var vi framme. Precis när vi börjat gå träffade vi några vänner som skulle fira midsommar i Riksgränsen. Tyvärr var det ganska lite snö och en lift var stängd så skidåkningen kunde nog varit bättre…

Vi gick några hundra meter upp i bergen och satte oss vid ett snöfält och värmde vår lunch.

Snögubbsbygge, snöbollskrig och de sista frystorkade måltiderna blev temat för lunchen.

På väg till Kiruna fick vi fina vyer mot Lapporten och Torneträsk (igen) och med 15 minuter till godo hittade vi fram till Kiruna gruvas besökscentrum i den nya staden.

Lapporten.

Gruvturen var väldigt bra (som vanligt) och vi var mycket nöjda med guiderna. Efter turen tog vi lite gatumat (souvas såklart) och sen till flygplatsen där planet avgick i tid.

Kiruna gruvtur. 2-3 timmars underjordisk undersökning.

Avslutning

Bland annat tack vare det fantastiska vädret hade vi en superbra vecka i Lofoten. Om det varit regn och kallt hade vi nog inte haft lika fina vyer och inte kunnat bara kasta oss ner på marken för att äta lunch eller ta en paus.

En annan fördel var att vi hade tält med oss. Vi behövde inte ens fri-campa utan hittade tältplatser på campingplatser överallt. Det var också enklare med liten bil att hitta små parkeringsfickor än om vi haft husbil.

Ingen av vandringarna var svår eller exponerad på något sätt. På enstaka ställen fick man ta i med händerna när man gick men det var sällan riskfyllt så tillvida att man kunde ramla en längre sträcka om man tappade greppet. Stigarna var väl utmärkta eller uppgångna så att gå fel var inte att tänka på.

Till nästan alla måltider hade vi tagit med oss frystorkat. Även om det inte var så kulinariskt var det ganska skönt att alltid ha mat i närheten.

Att flyga till Kiruna för att spara biltimmar var också ett bra life hack, det blev en hel del bilåkande ändå.

Fast jag rest till många fina platser p åjorden, inklusive Island, Svalbard, Jotunheimen, svenska fjällen, Stavanger och andra liknande platser tar Lofoten nog ändå en topp-tre placering i naturupplevelse, och det få ju anses som ett bra betyg ändå, eller hur?

Vi ser fram emot att komma tillbaka och visa resten av familjen de fina byarna, fjorderna, stränderna och bergen!

Reinebringen.
Kamvandring.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *