Inledning
Under våren och sommaren 2025 började min som prata om att han ville prova att åka vasaloppet. Första gången han sa det var när vi såg loppet på TV efter att vi kommit hem från fjällen och sen skojade vi om det flera gånger i familjen. Min fru och jag har åkt öppet spår förr och vi pratade om det kanske skulle räcka, men Malte var bestämd i att om han skulle göra det så skulle det vara på riktiga vasaloppet. På hans födelsedag i september fick han så en biljett till starten och planeringen kunde börja.
Som vanligt- detta är mycket en beskrivning för oss själva så vi ska komma ihåg vad vi åt, hade på oss och hur det var- minnet brukar svika på detaljer efter ett tag. Dock hoppas vi att beskrivningen kan komma till användning för andra också såklart.
Förberedelser
Det enda vi gjorde under hösten var att boka en sportlovsstuga i Sälen samt boka in oss på Moraloppet för att testa utrustning och se lite mer av banan. En baktanke med det var också att försöka komma fram ett startled för att inte behöva stå allra längst bak. Starten är tillräckligt klurig som det är så vi ville få lite försprång till den stora folkmassan. I reglerna står faktiskt att bara man går i mål på ett seedningslopp så hamnar man minst ett startled fram (<9).
Moraloppet som seedningslopp januari 2026
Under december, som var utan snö i vårt område i Stockholm, åkte vi bara skidor en enda gång- 7 kilometer i Västerås på ett konstsnöspår. Det var lite sorgligt att åka på en vit sträng i en grön skog men vi misstänkte att det var så det skulle bli om vi skulle få ihop några mil på snö. det skulle visa sig vara fel- kring nyår kom snön och den låg kvar ända till sportlovet så det var inte ont om tillfällen att träna naturligt. Som tur var hade vi en reality check i Moraloppet som närmade sig med stormsteg. Vi åkte upp dagen innan och sov i Mora. Vädret var bra på dagen för loppet (ca 17 januari), kring 0 grader och nästan ingen vind. Vi ställde bilen vid Mora skidstadion, tog bussen till start och snart var vi iväg. Spåren var perfekta och vi fick precis den övning vi behövde i att ta hänsyn, åka runt folk som ramlat och att staka lite längre än bara några kilometer. 3 timmar och 15 minuter senare var vi i mål, trötta men nöjda. Jag var lite bekymrad över att det gått så fort eftersom jag hade en känsla av att det skulle bli sista långa passet vi skulle hinna med och att Malte inte skulle inse allvaret med att åka 90 km. Nåväl, vi blev seedade till startgrupp 8 och allt var frid och fröjd.
Uppladdning
På grund av mycket basket träningar, matcher, gym-pass, resor och annat blev vasaloppsträningen något begränsad minst sagt. Vi skrev upp alla pass i en almanacka i köket och jag minns faktiskt inte om vi siktade på kanske 30 mil träning innan loppet, men det jag kan konstatera var att vi slutade på kring 150 km, inklusive moraloppet som i sig var 42 km. Snittpassen blev på ca 8 km och vi genomförde de allra flesta under januari och första dagarna i februari. Malte åkte lite med skolan men mest höll vi oss i Rinkebyskogen i Danderyd samt på ängarna vid Rösjön. Vi provade också Bisslinge naturspår (fina) och Kevinge golfbana, vilket inte var lika kul då spåren var hemmagjorda och lite tråkiga.
Torsdag 26 februari 2026
Eftersom vi var i Sälen hela veckan så tänkte jag att vi skulle få in i alla fall några längdpass i början på veckan men vi åkte bara utförs hela tiden då vi bodde med ski in- ski out för backar men inte för längd. Dock kom jag på en smart idé på onsdagen- att vi skulle åka ner till starten och åka första backen upp och ner en gång. Sagt och gjort- vi åkte ner och ställde bilen vid backen och gav oss uppåt i sakta mak. Vid högsta punkten efter ca 2 km vände vi (25 min) och åkte ner igen. Både för mig och Malte var det en perfekt förberedelse. Nu visste vi hur brant och hur lång den var och vi hade mycket nytta av det på söndagen sen. Vi hämtade nummerlapparna på torsdagen.
Angående valla och utrustning
Både jag och Malte körde med skinskidor (jag Rossignol r-skin från 2017 och Malte med Madshus från 2024). Vi hade köpt glidvalla för +1 till -5 grader på Snö och tö i Stockholm och satt på redan dagen innan vi reste till Sälen och vi lade inte på något nytt eller ändrade efter det.
Söndag 1 mars 2026
Vi vaknade ca kl 05 och såg att det kommit ca 2-3 decimeter nysnö och att snön fortsatte vräka ner. Dagen innan hade vi fått en förvarning om det på väderprognosen men jag hade inte trott att det skulle komma så mycket snö. Vi åt lite frukost och grävde fram bilen- sen fick vi skjuts ner mot starten från Lindvallen. Vi började med att åka runt på östra sidan om älven men efter att ha suttit i kö mellan 06 och 06.30 utan att något hänt så vände vi och åkte vanliga vägen istället. Det var smart men trots det gick vi sista 500 metrarna till backen och åkte sen skidor mot starten för att hinna. Vi var framme ca 7.30, det var ingen kö till startfållan då (men massor av kö till startfålla 10). Vi la skidorna, gjorde ett toabesök och sen var det väldigt svårt att hitta tillbaka till skidorna igen som nästan var översnöade. Precis innan starten gick hade vi allt i ordning och vi kunde ge oss ut på äventyret!
0-30 km
I starten var det väldigt lugnt där vi åkte. Nästan inga missöden runt oss men vi fick en förvarning om föret då det inte var några spår alls ens på startgärdet. Stora backen uppför tappade vi massor av tid i mest för att vi inte var så aggressiva samt att vi kom på högerkanten där det visade sig gå lite långsammare. Min klocka sattes inte på ordentligt i starten men den kom igång efter ett tag, men det är ju väldigt välskyltat så det spelade mindre roll. Det tog ca en timme att komma upp till toppen, betydligt längre än jag hade föreställt mig.
När vi väl kom upp på toppen trodde jag att det skulle bli lugnare men tyvärr var det nu som det gick upp för oss att det inte skulle bli några spår. Nu började de värsta timmarna. Spåren var obefintliga och att följa direkt efter de som åkte framför gjorde att skidorna sladdrade flera decimeter åt sidorna konstant.
Av en grannåkare fick jag en stav i låret när han ramlade vid ett tillfälle. Han stack inte in den med vilje men det var lite irriterande att då det påverkade lite att ha ett hål i låret, särskilt första kvarten efter att det hände.
Att åka bredvid spåren var inte att tänka på, det var flera decimeter nysnö så vi kunde bara lugnt fall in i överlevnads-mode och kämpa oss framåt.
Uppförsbackarna var faktiskt minst elände, de var mest lika vanliga backar om än lite halare och stökigare, medan nedförsbackarna, där man brukar få vila lite i vanliga fall, hade förvandlats till isbanor med spännande överraskningar i form av gropar, snövallar och traig utrustning, främst stavar.
Vi kom fram till första kontrollen efter ca 2 timmar och här fanns inga bullar, något som jag hade trott. Malte hade inte fått i sig så mycket frukost och man märkte att första biten nu tagit all hans energi. Efter ytterligare en stund insåg jag (lite för sent) att det var energi som behövdes och en av de 4 medhavda chokladbollarna inmundigades i ett nafs. Det gjorde saken lite bättre men än var det långt kvar.
I Smågan var det största samtalsämnet runt oss var man gick om man bryter loppet. Vi blev lite påverkade av det men efter massor av dryck och ett toabesök gav vi oss av igen.
31-60 km
Under den här delen av loppet såg vi de första försöken till att skapa nya spår åt oss. Först kom en skoter med spårsläde och körde om oss. Det gav en stunds njutning innan spåren var borta (det var så mjuk snö att de slets ut fort). En stund senare kom en pistmaskin med fyra spår bakom sig som faktiskt höll flera kilometer. Det gjorde att vi kunde slappna av lite. Vid 40 km ramlade jag när jag kastade mig undan för en som trillade men det gick bra.
När halva sträckan var avklarad låg vi på cirka 6 timmar. Vi förstod vid en av kontrollerna att vi var inte de enda som hade utmaningar idag utan att de troligen skulle förlänga reptiderna. Det gjorde oss lite lugnare och vi körde vidare i vårt eget tempo.
Stämningen i spåret var spänd men vänlig, men det var faktiskt otroligt mycket skräp i banan i år. Tidigare har det bara varit någon enstaka påse eller gel-förpackning, men nu såg det inte kul ut tyvärr.
En annan skillnad var att det var så många som trillade och flög omkring som vantar i spåren att man till slut inte stannade upp och frågade om det gått bra för dem. Om det var rejäla vurpor och man var först framme gjorde man det förstås men det gick bara inte eftersom folk ramlade hela tiden, även på platt mark. Det var lite tåkigt men jag kan tänka mig att alla var i sin egen överlevnadsbubbla.
61-90 km
Nu började delen som vi provat förut under Moraloppet. Det var lite knäckande att se hur stor skillnad det var på kilometertiderna nu jämför med sist vi var här, men vi höll ihop och kämpade på. Så fort det fanns spår märktes det att stämningen blev bättre och när de försvann så tappade folk sugen lite och så höll det på. Sista biten fanns det lite extra kontroller med sportdryck och lite att tugga på vilket var väldigt uppskattat då energin började tryta lite.
Vi passerade Eldris när det nästan var mörkt. En del hade tänt sina pannlampor, men vi hade inte med några. 300 meter efter den stationen började elljusspåret så det behövdes inte heller. Sista biten in i Mora var helt okej spårat och vi kunde åka relativt obehindrat in i mål. Det var en skön känsla att komma i mål men faktum var att det var i Eldris som det såg ut som att nervositeten hos Malte släppte, det var nämligen där sista repet drogs och vi lyckades passera den med god marginal, även den icke-förlängda tiden.
Upploppet var väldigt fint upplyst och vi åkte i mål sida vid sida.
Resten av familjen väntade i målet. Vi lämnade in skidorna, fick medaljer, tog en jättegod vilttaco-matbit och lite saft. Sen åkte vi och hämtade överdragskläderna i prästholmen med buss. Därefter tillbaka och hämtade skidorna och sen gick vi till bilen och drog hem mot Stockholm. Vi var hemma strax efter midnatt, trötta men glada.
Dagen efter fick vi redan på att trots att de förlängt reptiderna med mer än en timme så var det 3000 personer som brutit loppet. Vi insåg att vi faktiskt hade kämpat på ganska bra där i skogen! I skrivande stund några dagar senare har vi INTE pratat om att göra om det. det får vi prata om senare.
Vi kom på ca plats 7-8000 av de som kom i mål. Moving time var enligt Strava 10h 15 min, så vi stod still på kontroller nästan en timme (samt i första backen).
Några lärdomar:
- Ta med lite gel. Malte hade behövt några snabba energiboostar i motivationsdipparna.
- Tryck på och stäng alla luckor i början av loppet så man inte tappar för mycket av hänsyn till andra som bänder sig fram.
- Åk inte på östra sidan av älven från Sälen mot starten, då kan man inte gå om man blir sen.
- Var två eller fler som åker så blir det roligare!
- Chokladbollar var mycket bra att ha med sig även om vi bara åt 2 av de fyra vi hade med.
- Vi körde med genomskinliga skidglasögon medan det snöade, det var skönt.
Övrigt:
- Klädsel för -2 grader för oss (ett par strumpor, skidbyxor, en sportträja och skidjacka. I starten ”hummervantar” sen bytte vi efter två timmar till fingervantar, mössa, buff (tunn))
- Blessyrer: Jonas fick en liten blåsa på varje handflata efter att jag bytt handskar, vi hade tejpat tummarna båda två förebyggande. Malte blev stel i rygg och axlar och Jonas hade lite ont i knät dagen efter loppet på grund av all sidobelastning när skidorna fladdrade samt när man plogade nedför.
