Etikett: roslagsleden

En fredag i början på maj 2021 stod jag som så många gånger förr vid starten på Roslagsleden. I vanliga fall är det starten eller målet på en kort löprunda, en cykeltur eller bara en kortare vandring, men just den här dagen var det början på ett längre äventyr i snö och sol och vått och torrt. Den här ”resebeskrivningen” är mest till för mig själv att komma ihåg hur det gick till för att spara på minnet men om det kommer även andra till nytta är det också trevligt förstås.

När Roslagsleden förr i tiden gick till Norrtälje cyklade jag den på mountainbike, men då klarade jag/vi inte av den i ett sträck utan fick åka hem vid Wira bruk och så fick jag fortsätta några veckor senare. Jag visste alltså lite om vad jag gav mig in på, men löpning och cykling är väldigt olika, även om man följer samma sträcka.

Förberedelser

Eftersom starten på Roslagsleden ligger så nära vårt hus har jag länge tänkt att jag behöver prova att springa den, men det var några månader tidigare som jag på allvar började klura på hur det skulle vara. Jag läste på lite på nätet om de olika etapperna och några vandringsberättelser och började med den klassiska listan på etapper och sträckor (som jag faktiskt fann i stort sett färdig någonstans):

Utrustningslistan tog jag från någon gammal tur och lade bara till lite extra mat. En del av det roliga med förberedelserna är att få leta upp nya onödiga prylar att handla men det resulterade faktiskt bara i två nya saker den här gången: En pannlampa Lumonite Vector 500 samt en vattenreningsflaska Katadyn BeFree 1 liters. Någon dag innan turen såg packlistan ut så här:

Som vanligt måste man göra några val och för den här turen funderade jag mycket på följande:

• Skor: Lätta vägskor eller mönstrade trailskor? Mina Hoka Speedgoat väger ca 100 gram mer per sko än Kinvara-skorna så efter mycket om och men valde jag de lätta skorna. det var väldigt kladdigt i skogen och det visste jag att det skulle bli men jag ville ha något lätt. Jag hade faktiskt ok fäste så jag tror jag valde rätt även om det blev blåsor och elände av allt vatten. Till saken hör också att jag taktiskt valde att springa runt vattenpölarna istället för igenom dem som hade varit naturligt om det bara varit några timmars löpning. Jag sprang alltså runt tusentals vattenpölar på kanten av stigen och uppe på tovor och sånt och det gjorde att jag sprang mycket snett och gick en hel del i skogen- något som troligen kostade 3-5 timmar.
• Vatten: Jag brukar inte dricka vatten så ofta så ganska snart insåg jag att jag skulle lämna vätskesystemet (slang och påse) hemma. jag tog med mig min favoritflaska a 700 ml som var full med blåbärssoppa vid start samt vattenreningsflaskan fylld med ca 3 dl vatten vid start. Jag hade tänkt fixa ett sätt att ha flaskan fram men hann inte få till något så den fick sitta vid sidan på ryggsäcken som vanligt. Tyvärr sprack min gamla vattenflaska på natten i kylan när jag tryckte lite oförsiktigt på den så den är nu kastad. Totalt tror jag att jag fyllde vatten ca 5 gånger längs turen. Första var i Brottby och sista i starten av sista etappen.
• Ström/el: Jag experimenterade med små powerbanks och sånt och funderade på att köra utan också men kom snart fram till att jag skulle ta med en stor powerbank på 20 000 mAh och laddare till både klocka och telefon. Det visade sig vara bra då batteriet gick ner till 1 % på telefonen så fort jag tog fram den när det var kallt på natten.
• Mat: Den sista frågan handlade om att ta med mat eller köpa längs vägen. det slutade med att jag inte ville vara beroende av öppettider och sånt så jag packade med allt själv och det visade sig bra då jag till exempel passerade Norrtälje mitt i natten och att jag var väldigt osugen på omvägar när jag väl började jogga.

Så, hur mycket hade jag då tränat inför turen? Jo, jag hade faktiskt fokuserat på att springa en del i skog (grön-vita i Enebyberg) samt med ryggsäck vägande mellan 3 och 4.5 kilo. Utöver det körde jag ca sex pass på 20 kilometer veckorna innan. jag unnade mig total vila i fyra dagar innan jag startade, vilket gjorde att jag kände mig pigg på fredagen när jag skulle starta. För övrigt var jag dålig på både cykling och simning den här våren men totalt lyckades jag skrapa ihop ca 800 kilometer löpning januari till april, alltså ca 200 km per månad, vilket är mer än jag brukar springa. Nedan är exempel på de sista veckornas löpturer. Till skillnad från innan jul 2020 när jag försökte springa så snabbt som möjligt uppför olika backa ändrade jag mig helt nu och lufsade mest runt kring 5-6 min per kilometer för att inte göra mig illa.

Självklart borde jag kanske sprungit lite till, men det var inte praktiskt möjligt. Ryggsäckslöpningen var väldigt värdefull- jag kände knappt att jag hade den på mig till skillnad från andra turer jag gjort när den skavt och känts tung.

Ca två veckor innan turen valde jag dagar och började följa väderprognosen. Tyvärr blev den sämre och sämre och jag började ställa in mig på en blöt resa. Ledsamt nog orkade jag inte skjuta fram löpturen även fast det kanske vore bäst på grund av vätan, men då var jag rädd att det aldrig skulle bli av då en del helger framöver redan var uppbokade med annat.

Jag hade egentligen tänkt springa norrifrån och söderut för att inte ha så långt hem när jag var klar, men ändrade mig på grund av familjelogistik och bestämde mig för att börja söderifrån.

Jag delade upp äventyret i tre större block a ca 60 km och inom varje block fanns delblock som var etapperna och inom dem mil och timmar, sen försökte jag tänka matåtgång och sådant utefter de blocken. Det gick okej, men under själva turens sista del föll jag mer och mer in på etapptänket vilket var kass för att de var för långa egentligen. Jag borde tänkt mil istället!

Fredag den 7 maj

För att inte offra någon onödig energi fick jag skjuts de två kilometrarna till starten av Liselott och snart stod jag vid träportalen i kylan och undrade vad jag höll på med.

Väderprognosen höll vad den lovade. Det var rätt tråkigt väder och lite snålblåst. Första timmen sprang jag 9 km. jag var väldigt stolt över att jag lyckades hålla ett så lågt tempo i början, något jag brukar ha problem med i vanliga fall. Ett stopp för att ta ut lite grus ur skon ganska tidigt var jag också stolt att jag tog mig tid till. Allt för att göra de sista milen mer behagliga.

Efter Rösjön började det snöa och regna mer ihärdigt. Det märktes mest vid sjöar och på öppna ytor men jag fortsatte enträget min resa. För navigering hade jag läst in mig ganska ordentligt på etapperna, jag hade printat ut en översikt på en kvarts A4, jag hade gpx-filen i klockan och så hade jag appen Mina kartor där också leden var markerad. Vid felspringningar, som skedde ett tiotal gånger tog jag nästan alltid upp telefonen i första hand och den visade mig alltid på rätt väg. Klockan (en Suunto Ambit Peak 3) har visserligen stöd för rutten men jag var tryggare med en stor karta med satellitbild istället för en 70-tals svartvit bild.

Angarnsjön var en av de tidiga höjdpunkterna med ett enromt fågelliv av gäss och annat. Lite tidigare skrämde jag upp två örnar som satt och kalasade på något vid stigen. Jag mötte en trevlig fågelskådare med världens största objektiv som sett två Brushanar, men även om jag såg dem kan jag inte vittna om hur de såg ut…

Vid Brottby kom en stor regnskur med snö. Turligt nog var jag precis vid en idrottsplats då och jag kunde ställa mig under skydd några minuter. Här i Brottby ca 35 kilometer in i leden fyllde jag på vatten för första gången.

Sen följde faktiskt en sträcka som var rätt tråkig, den gick långa sträckor längs vägen och sista kilometrarna mot Domarudden gick oändligt långsamt. jag kom fram till Domarudden 16.25 och fyllde på vatten för andra gången.

Här satte jag mig en stund och kom i samspråk med två trevliga löpare som skulle till Wira bruk. Vi gjorde följe en bit och det var väldigt energigivande. Av rädsla för tempot släppte jag dem efter någon timme och lät de fortsätta själva mot bastu och öl. Nu hade äntligen solen börjat komma fram och jag fick en fin tur mot Wira bruk. För säkerhet skull tog jag med lite vatten från ån där också. Det vågade jag tack vare min nyinköpta vattenreningsflaska!

Så småningom passerade jag Penningby slott och började röra mig norrut mot Norrtälje. Här följde jag skyltningen och hamnade på en tråkig väg längs den ”nya” sträckningen av leden istället för att ta en väg där det är någon slags markdiskussioner om ledens dragning. Jag hade egentligen tänkt ta originalvägen men eftersom jag redan kommit någon kilometer när jag upptäckte det var det bara att springa vidare. 90 procent av alla bilar som kom förbi var epa-traktorer- nu var Norrtälje nära.

Natten mot lördag

Väl inne i stan möttes jag av något av en spökstad, inte så konstigt kanske då klockan var kring 02 på morgonen. Troligen var det just tidpunkten som gjorde att den här biten inte var så himla kul. Norrtälje är fint men också väldigt tomt på natten!

Snart lämnade jag stan och sprang in i skogen igen. Det var många jägare ute och jag hörde nog fem skott och såg några gröna lampor kring åtlar. En gång sprang jag nästan ihop med ett vildsvin som sprang iväg framför mig. Två gäddor skrämde jag också vid en bro över ett vattendrag.

Det var rejält kallt på natten och vattenpölarna fick en ishinna över sig. Jag hade dragit på min extra tröja men av någon anledning struntade jag i mössa och vantar, oklart varför, det hade nog varit skönt. Framåt 03-tiden dimmade plötsligt pannlampan ner på lägsta ljus och en stund senare var den helt död. jag måste glömt att ladda den eller så hade den legat och lyst i ryggsäcken, jag kommer nog aldrig få reda på varför, men som tur var hade det redan börjat ljusna och jag klarade mig bra utan extra ljus.

Precis i gryningen såg jag en mink som sprang över vägen. Om vi fortsätter djur-temat stötte jag snart på en flock gäss som plötsligt blev anfallna av en rovfågel (kanske en örn) och de ställde till med ett himla kacklande som till slut skrämde bort örnen.

Vad tänker jag på när jag springer?

När det är okänd mark jag är ute på så handlar en stor del av tankarna om tempo/kartan/mat/värme och annat grundläggande men det går i vågor under tiden som jag springer. Ibland är det lite jobbigt att jag har klockan med mig som markerar tempo och plats hela tiden för något som är viktigt för mig är att springa i mitt eget tempo utan att någon ska komma och tycka att det till exempel gått för långsamt. De tankarna försvinner ofta ganska kvickt som tur är. Jag brukar nästan aldrig lyssna på någonting på radio eller så under mina löpturer. Jag inbillar mig att jag mer behöver ägna mig åt mig själv och mina tankar än lyssna på någon annan under de få tillfällen som jag är för mig själv även om jag tror att jag- om jag gör något passande mycket väl kan tänka mig lite podcastsällskap på något annat äventyr någon gång.

Om det gör ont är det ibland fel att tänka bort det och det är ju bra att kunna göra något åt det om man kan, som stenar i skor och sånt. Däremot har jag blivit väldigt duktig på att känna av vilken typ av ondhet jag känner och om det är något jag känner igen och vet att det hör till en långtur kan jag bara ganska snabbt registrera det och strunta i det.

Det är alltså en helt annan sak att springa som jag gör i det här fallet än om det är en tävling då det mest handlar om att komma fram så snabbt som möjligt- nu är jag själv ansvarig för hur mysigt jag ska ha det utöver de pauser man måste ha. Den balansgången, att till exempel välja att sitta ner tio minuter bara för att det är fint eller så och därigenom inte komma närmare målet på en stund, bara för att det är fint eller för att jag vill, är något man ”slipper” under ett lopp. (På ett sätt gör det saken lite svårare och jag behöver motivera mig på andra sätt.) Jag brukar också förstås köra de enkla sakerna med att säga till mig själv typ: ”Om du springer till nästa skog får du stanna och äta en bit.” Sånt brukar funka rätt bra.

Utöver ovanstående brukar det också gå lite tid till att räkna på hur många timmar det är till slutmålet med nuvarande tempo, hur många procent jag sprungit, vad ryggsäcken borde väga nu och sen, vad turen kostat per kilometer och i stort sett allt man kan räkna på.

Lördag 8 maj 2021

Nu när solen äntligen hade börjat värma unnade jag mig att sätta mig ner på en sten och titta på mina ömmande fötter. Under trampdynan fram på vänster fot hade det bildats en stor blåsa efter allt konstigt springande. Jag satte på ett compeedplåster och bytte strumpa. Det blev aldrig riktigt bra och efter det här stoppet fick jag lägga om löpstilen till att landa mer på bakfoten, något som jag var rädd skulle slita mer på ryggen, men det gick faktiskt bra hela vägen!

Så småningom började etapp 9. Det är en 25-kilometers sträcka som kändes som 100 mil. Jag tror att mitt problem egentligen var att det mest var skogsvägar som ledde rakt fram i några hundra meter, sedan svängde några grader och fortsatte igen. Med lite trick för att lura hjärnan lyckades jag till slut övervinna etappen och satte mig och flämtade vid bagghusbron inför etapp 10 med Väddö kanal.

Etapp 10 var i motsats till nr 9 väldigt pittoresk och fin. Strandpromenaden var jättefin och sen följde en ekhage som också var fantastisk. Att jag kom på fel sida om ett stängsel och fick åla under det i leran var bara en minimal olägenhet.

Snart närmade jag mig kusten och kunde känna den kalla vinden från havet. På campingen vid etapp 11:s början fyllde jag på lite mer vatten och tog en kort paus. Nu kände jag att det var nära, trots att det var 20 km kvar.

Gällande maten jag hade med mig så vet man inte riktigt vad som funkar vid vilket tillfälle men på just den här turen var det följande betyg som jag delar ut. (Och ja, jag vet att ni struntar i om jag åt ägg eller inte men som sagt är det lite för mig också vad jag ska undvika till nästa gång!)

• Gruyereost. Inte bra alls. Det brukar vara favoritmatsäcken på vandringar men inte alls nu…
• Mars-choklad och en Twix. Bra som snacks men man tröttnar efter några stycken.
• Naturgodis. Ingen hit. Man hade ingen aning om vad det skulle smaka och det var mest en besvikelse. Dålig choklad var det också.
• Delicatobollar. De två jag hade med mig var resans höjdpunk. Det var så himla gott att jag delade upp dem i fyra delar så jag kunde njuta mer.
• Mjölkchokladrulle. sådär. Det märks att det är lite sämre choklad när man bara tänker på margarin när man äter det…
• Blåbärssoppa. Hade med en flaska full från början och det är alltid väldigt gott!
• Dextrosol- druvsocker med citronsmak och äpplesmak. Den med äpplesmak var helt okej, påminde om misslyckat godis från 80-talet.
• Ballerinakex. Alltid bra! Bättre än Singoalla som fastnar mer i tänderna.
• Smörgåsar. Nja, det blev lite torrt.
• Små delikatessköttbullar. Väldigt gott! Jag åt typ 5 stycken lite då och då och det funkade toppen. Jag hade stekt dem innan jag gav mig ut.
• Ägg. Åt inte. Var inte sugen på det.

Sista etappen var väldigt fin. Jag visste innan att den skulle vara krävande men vissa partier, särskilt på sista halvan/fjärdedelen av etappen var skrattretande långsamma. Inte bara klapperstensfälten, utan branterna ner mot havet var riktigt trixiga och en del partier dessutom också blöta.

Jag stannade upp på en sten när jag hade ca 10 kilometer kvar och ringde efter familjen så de skulle vara på plats när jag var framme.

Sista vyn innan ankomst var Albert Engströms ateljé i Grisslehamn. Den låg fint mot havet och var värd omvägen nu i efterhand även om den kändes onödig där och då.

Liselott mötte mig vi joggade tillsammans till kapellet där bilen stod och jag äntligen fick sätta mig till rätta och vila. 90 minuter senare var vi hemma.

Efter löpturen

Energigel i all ära, men de brukar innehålla koffein och eftersom jag inte dricker kaffe så blir jag väldigt pigg av dem. Jag är glad att jag höll mig undan min reservgel jag hade med. Det gjorde att jag kunde sova bra natten efter! Söndagen var fötterna och benen lite trötta och ömma. Jag kunde bara stå upp korta stunder innan det började bränna i trampdynorna. På måndagen var det mycket bättre och jag gick omkring utan stavar hemma!

Blev det någon mat över då? Jo, ett tiotal köttbullar. En dubbelsmörgås, två mars, några kex, energi-gel, 8 resorb sport samt några ballerinakex. Så på det hela taget tyckte jag att jag planerade ganska väl.

Efterord

Kan jag rekommendera någon att göra samma tur? frågar ni er kanske. Svaret är lite tudelat- ja, självklart var det ett spännande äventyr som lärde mig mycket som jag inte vill ha ogjort, men jag valde som sagt lite fel väder och jag tror man borde vänta in några torra dagar för att maximera upplevelsen lite mer än jag gjorde. Jag tror det krävs åtminstone fyra dagar uppehåll för att det mesta ska ha torkat upp, och mer än så om man vill ha en helt torr tur. Naturens höjdpunkter i form av fågelliv och djur kan man ju inte garantera men det var en verklig behållning som bara delvis berodde på årstiden. Jag gillar också Roslagens natur med de lite flackare kullarna och det odlade landskapet, men det är ju inte lika spektakulärt som till exempel Sörmland eller Höga kusten, det ska man vara medveten om. För att sammanfatta höjpunkterna var det Angarnsjön, Väddö kanal och sista sträckan upp mot Grisslehamn.

Jag brukar funka så att jag glömmer bort det jobbiga och bara har de positiva minnena kvar efter ett tag så jag tror att jag senare kommer vara mer angelägen om att hitta på något mer äventyr av liknande kaliber, eventuellt något kortare då.

Sammanfattning av etapperna

Min upplevelse färgades förstås av väder och hur trött jag var, men här kommer en kort kommentar till varje deletapp från syd-norr:

1. Mest promenadspår i skogen, inget speciellt men det kan bero på att jag är där och rör mig så mycket.
2. Ganska sliten led. Några fina partier och lite runstenar.
3. Angarn var höjdpunkten här. Mycket fint. Rudningen norrut gick ganska nära vägen och kändes lite meningslös.
4. Mellanfin. Sista biten mot Domarudden kändes väldigt lång.
5. Fin roslagsterräng, helt okej.
6. Helt okej, ganska fin natur
7. Rätt mycket väg, bland annat på grund av nya dragningen som jag råkade ta. Väldigt meningslös dragning österut i Norrtälje. Försök om möjligt skippa Norrtälje på natten, tror den är roligare med lite folkliv.
8. Fin i börja, passerar bland annat fin 4H Gård, Färsna.
9. fin i början. Kändes meningslöst lång sista halvan. Mycket skogsväg då.
10. Vädigt fin sträcka. Väddö kanal fin.
11. Jobbig men väldigt fin natur. En del riktiga stök-partier ner mot havet.

Hoppas läsningen var givande!