Det här var kanske en lite otippad sträckning på löptur, men anledningen var att min kompis Jonas hade bestämt sig för att springa mellan Kalmar slott och Varbergs fästning under några dagar i juli och frågade om jag ville följa med en bit på vägen. (Egentligen skulle jag följt med till Växjö på grund av kommunikationerna, men mer om det sen.)
Innan turen
Jag hade tagit det riktigt lugnt på löpfronten några veckor efter min löptur på Roslagsleden och var inte riktigt i form när jag fick frågan om att vara medjoggare, så det fanns inte så himla mycket tid att träna upp sig. Veckan innan fick jag i alla fall till 6 enmilsturer (varav en med ryggsäck) och kände att jag trots att jag saknade både fart och långpass i benen skulle vara i ok skick.
Måndagen 12 juli började närma sig. Värmen hade slagit ett grepp om Sverige och temperaturerna hade varit över 25 grader så länge vi kunde minnas. Det gjorde packlistan relativt lätt, både till vikt och innehåll, men jag tänkte också att det kunde bli kärvt med all sol om det inte var skugga i skogen vi skulle springa i. En keps fick i alla fall följa med på färden. Solkräm och solglasögon glömde jag tyvärr. Så även pulsbältet som jag brukar ha med mig. Det var ingen större fara med det, men jag burkar ha det som måttstock på om jag är redo att ta mig an ett äventyr genom att titta på funktionen Fitness och Freshness i Strava som tar hänsyn till massa parametrar för att ge en bild av hur vältränad man är. Innan förra långturen hade jag varit uppe på 70 och nu var den kring 30.
Planen var att jag skulle ta mig till Kalmar via tåg från Åhus och möta upp Jonas där. Efter lite snack bokade Jonas in oss på Kalmar slottshotell nära starten och vi bestämde träff där dagen innan.
Angående mat så köpte jag lite blåbärssoppa, 4 marsbars och hade med mig 7 resorb sport samt en dubbelsmörgås med ost. tre delicatobollar fick också följa med i packningen.
Kvarvarande föda efter turen var 1Resorb sportpåse, 1 mars bar, 2 delicatobollar, frukostägget och en deciliter reserv-blåbärssoppa. Det kändes som att det var ganska bra planerat förutom konsistensen på chokladen som blev klurig. Jag hade några dexrosoltabletter också av vilka jag kanske åt 5 st. Tropical var inte den bästa smaken!
Söndag 11 juli
Färden från Kristianstad gick som förväntat eftersom jag åkte tåg- ca 45 minuters försening i Växjö på en drygt två timmar lång resa får väl anses godkänt. Väl framme i Kalmar var det bara några hundra meter att gå till hotellet. Vi satt ute en stund i den ljumma kvällen men gick snart och lade oss utan att följa hela EM-finalen till slutsignalen. Hotellet hade en snygg lapp för frukostbeställning och vi fyllde i önskelistan och bad om att den skulle vara klar klockan 5.45 morgonen efter.
Måndag 12 juli 2021
Vi var nog båda måna om att komma iväg tidigt för att lura värmen så 5.45 hade vi packat ner det godaste ur frukosten (vitamin-drinken dracks på plats) och vi var på väg genom ett tomt Kalmar mot slottet. Exakt klockan 06.00 petade vi på slottets vallgrav/bro och satte igång klockorna.
Första timmen gick genom Kalmar och lngs cykelbanor och gick väldigt fint i morgonsolen. Jonas hade rutten på klockan och jag hade den på telefonen som backup. Någon gång i halvtimmen fick vi stanna upp och tänka och välja väg men i övrigt gick det bra att hitta. Nu var det ju inte så att vi skulle bli diskade om vi rundade ett hörn på fel sätt, men det kändes skönt att vara nära den uttänkta vägen.
Framåt 9-tiden började mitt vatten ta slut. Jag hade inte hittat min andra flaska och min vattenreningsflaska hade jag nte brytt mig om att fylla på. Jag gick aldrig helt torr då jag under hela färden hade lite blåbärssoppa i reserv samt fram till eftermiddagen sparade frukostjuicen. Vi tiggde lite vatten hos en bonde med hästar och kunde fortsätta. Nästa gång det var dags att fylla på vatten var bara en stund senare, vilket gav en försmak av hur varmt det skulle bli på dagen. Nu hade vi jordbruksmark runt oss och ganska lite skugga som skydd mot solen.
Vi höll i tempot okej men jag märkte ganska snart att mitt standard springa-ensam-tempo var lite långsammare än Jonas så han fick hålla igen lite. Jag inbillade mig att det var rätt bra just idag på grund av hettan och vi pratade lite då och då om taktik och tempo för att vara överens. På några ställen till fyllde vi på vatten och snart började vi sikta på att komma fram till delmålet i Örsjö där vi såg framför oss ett bad och oändliga mängder dricksvatten och skugga.
Först fick vi dock uppleva att landskapet förändrades och vi kom in mer och mer i skogen. Vi passerade några ordentliga kalhyggen och några vindkraftparker. På några platser gick leden genom svåra hyggen med några meter höga björkar. Det tog ordentligt på krafterna och någon gång sprang vi helt sonika en ordentlig omväg på stig för att slippa fastna i buskagen.
En sak som vi lade märke till var hur välhållna alla hus och gårdar var. En del tomter och byggnader så ut som tagna ur en katalog, så snyggt underhållet var det. Faktum var att de flesta vi såg också höll på att måla på sina hus (förutom de som skrek på sina hundar att inte jaga och skälla efter oss förstås).
På djurkontot loggade vi efter hand rådjur, kanin, hare, örn och huggorm, men de stora djuren lyste med sin frånvaro, tamboskap borträknad (tack kalv nummer 019 för foto-tillfället)
Äntligen kom vi fram till Örsjö (7:27, 55 km ca). Tyvärr var bad- och idrottsplatsen inte så dricksvattenvänliga så vi skippade omvägen till sjön och siktade in oss på kyrkan mitt i byn. Den var väldigt fin och dessutom öppen och bemannad med en trevlig man som försåg oss med kaffe, bullar, saft, vatten och allt övrigt vi kunde önska. Här blev det ett rätt långt stopp till min glädje och när vi satte igång igen kändes det lite bättre.
Snart var vi lika varma igen och eftermiddagen mot Boda, som var nästa samhälle, gick också i värmens tecken. Vi hade mer vatten nu men i övrigt var både natur, taktik och känsla ganska lik slutet på förmiddagen; fler navigeringsutmaningar, några gå-sträckor i solen, mycket trevliga samtal och mycket vattendrickande. Den här sträckan blev väldigt långsam men vi var båda överens om att det var okej eftersom vi visste att vi skulle komma fram i god tid till Kosta hur sakta vi än rörde oss.
Tiden gick ganska fort trots allt och snart stod vi och valde mat i Boda (63 km, 10:15) på en restaurang med en Karaokesjungande tjej bakom oss. Köttbullar, Fanta citron, våfflor, Coca Cola gjorde att vi fick ny energi. Nu var det sen eftermiddag men fortfarande stekhett så vi kom fram till att bästa taktiken nu var att gå lite längre sträckor när det var sol och jogga i skog när det var skugga. Det funkade rätt bra och vi hade fart framåt i stort sett hela tiden. Jag lärde mig att salt-tabletter är en smart grej som jag ska försöka inhandla till nästa varma tur och vi båda lärde oss att man ska hlålla koll på vattenflaskorna. Jonas ena blev kvar i Boda och jag trodde jag lämnat min på en mur (men hittade den sedemera i ryggsäcken).
Den största överraskningen om landskapet var avsaknaden av tjärnar och badsjöar. Jag hade förväntat mig fina skogssjöar var och varannan kilometer, men det fick jag inte se så mycket av. Om vi lagt upp rutten själv kanske man kunde ställt in den lite mer på det temat, men nu fick man längta efter svalka istället.
Under delar av dagen följde vi Dackeleden. Den var bra utmärkt och bra röjd men lite då och då avvek Coast2Coast oväntat från leden och orsakade oss mycket huvudbry. Vi förstod inte riktigt varför de skildes åt och ibland missade vi att den vek av med några hundra meters skogsorientering som följd bara för att en kvart senare sammanstråla igen med de orangea markeringarna. Ett mysterium som vi aldrig löste.
I Boda ringde vi och tiggde till oss ett rum på Kosta Art hotel, det kändes bra att ha en viloplats inbokad. Vi försäkrade oss förstås om att det fanns löpband på gymet innan vi sa ja till rummet.
Min egentliga plan var att följa med till Växjö dagen efter också som sagt men lite senare på eftermiddagen gjorde jag en överslagsräkning och kom fram till att jag nog skulle lämna Jonas redan i Kosta, dels för att jag höll lite lägre tempo, men också för att spara mig lite i värmen. det var inte förrän på kvällen jag fattade det slutgiltiga beslutet, trots att Jonas påpekade att man alltid ville sluta på kvällen och att man alltid ville fortsätta när morgonen kom.
Sista kilometrarna mot Kosta gick genom ett joggingspår som såg helt oanvänt ut samt en lång raksträcka längs stora vägen i byn.
Vi stannade klockorna på 88,2 kilometer och lite mer än 14 timmar. Vi var nu på en höjd av 250 meter (starten var på 0).
Kosta art hotel var väldigt fint och vi unnade oss god middag med både öl och läsk. Det blev en tidig kväll (kring 22).
Tisdag 13 juli
Vi hade beställt frukostpaket till 4.45 på morgonen och jag följde Jonas ner till receptionen och vinkade farväl. Det var molnigt och duggregnade lite försiktigt så det kändes perfekt att börja så här tidigt.
Jag kände mig stel i kroppen men i övrigt var jag inte alls så påverkad av turen. Jag hade sparkat in tån i någon sten i skogen så den ömmade lite och så men inga skavsår eller blessyrer i övrigt, det var skönt.
Det gällde inte mig, jag ångrade mig lite som Jonas hade förutspått men ändrade inte mitt beslut utan gick upp och slumrade några timmar till. Därefter en fin frukost med papperstidning(!) och sen började jag hemresan: Buss till Lessebo, vänta, Tåg till Alvesta, vänta, tåg till Kristianstad, vänta, skjuts hem till Åhus!
Efterord
Eftersom jag inte brukar springa med någon annan på längre turer var det här en perfekt test på om jag tycker det är kul och jag fick nog lite mersmak. Man kan hjälpas åt och prata taktik på ett annat sätt än om man är själv. I den andra vågskålen ligger förstås att man måste ta hänsyn och anpassa tempot lite grann men det var inget som jag upplevde som något problem den här gången alls.
Salttabletter ska jag komma ihåg också samt att anpassa dagen efter vädret och göra som Jonas tänkte för dag två och framåt att man springer tidig morgon och kväll och tar en lång siesta mitt på dagen för att klara värmen.
Jag hade med en vattenreningsflaska men den var det ingen nytta med på grund av torkan och att det fanns hus med folk i, men den ska fortsätta få följa med som säkerhetsåtgärd. På en gård tog vi vatten utan att fråga då de inte var hemma, men i övrigt hittade vi husägarna och fick prata om allt från vaccinationer och vildsvin till travhästar och historia om byn vi var i.
Jag visste också att mars-choklad blir svåräten när den är rinnande, kanske får jag komma på någon annan föda, som en nötblandning som inte smälter eller så….
Själva leden och sträckningen var helt okej. Jag gillar ju svensk natur men det var egentligen bara två typer av landskap man passerade och jag är lite bortskämd med mer variation ärligt talat. Jonas hintade sen om att Stora mosse nationalpark var en höjdare, den skriver jag hellre upp på listan än att göra den här löpturen igen. Som jag skrev tidigare hade lite skogssjöar kunnat väga upp den. Det var oväntat lite samhällen också, något som jag inte hade trott. En mack och en korvkiosk till hade varit trevligt, inte bara för mig, utan troligen också för befolkningen!
En annan sak jag ska sno från Jonas är att, om jag springer flera dagar i sträck, ha en checklista till start och mål som jag följer, typ- ladda telefon, fyll vatten, stretcha, äta osv.
Här är länken till springturen på Strava: https://www.strava.com/activities/5631361081/overview
Och slutligen ett stort tack till Jonas för att jag fick följa med en bit på vägen!