Åhus till Halmstad (150 km) på cykel med 12-åring

Cykeltur genom ett somrigt Sverige.

Ända sedan sommaren 2020 hade Malte (som nu blivit 12 år) pratat om att en dag cykla mellan Åhus där vi har sommarhus och Laxvik utanför Halmstad (där familjens tidigare och min brors nuvarande) sommarhus befinner sig.

Då vi tidigare cyklat 100 km kändes det överlag genomförbart efter att ha mätt upp sträckan till ca 150 kilometer på kartan. Vi kom fram till att det nog var bäst att träningscykla lite, bland annat för att Malte envisades med att cykla med sin Mountainbike med rätt breda däck. Jag själv körde på min racercykel och kände inte lika stort behov av träning.

Snart sätter vi igång. Malte med sin Scott Aspect 760 som nu är stulen (fy!) och Jonas med Merida Reacto. Orättvist? Ja, troligen….

Förberedelser

Förutom allt lekcyklande under våren och sommaren så blev det en dedikerad 30 kilometerstur (med mamma Liselott till Bromölla) och en på 10 kilometer innan den stora dagen. Tyvärr hade Malte lite ont i ryggen efter turen på 30 kilometer så det var lite spänt innan vi gav oss av. Dagen innan besökte vi en cykelbutik och kittade upp oss med extra slang till Maltes cykel och ett par cykelhandskar. Turen till mataffären resulterade i dextrosoltabletter, mars-choklad, delicato-chokladbollar, toblerone och Twix.

Den största utmaningen planeringsmässigt var hur vi skulle ta oss till Halmstad utan att behöva cykla på stora vägar med mycket trafik. Det gick en del tid åt att skapa en preliminär rutt som sen ändrades lite efter hand.

Den planerade rutten som blev ca 150 kilometer med 10-20 kilometer grusväg.

Vädret sommaren 2021 var det knappast något fel på men vi siktade in oss på en dag när kusinerna var på plats på västkusten och när det var lite medvind enligt väderprognosen. Planen var också att cykla dit en dag så kunde resten av familjen komma dagen efter och bada lite saltvatten och hämta upp cyklisterna.

Kvällen innan avfärd gjorde vi misstaget att beställa take-away pizza och kebab vilket gjorde att uppladdningen blev lite konstig. Vi hade nämligen inte ätit så mycket fet mat innan under sommaren…

Vi packade cyklarna med choklad, reparationssats och som grädde på moset tejpade jag fast två par badbyxor på sadelstolpen som kunde komma väl till pass när vi kom fram till Laxvik/Halmstad. Även tandborstar unnade vi oss att ta med.

Packlista (ungefärlig) i ramväska, fickor och sadelväska. Malte hade inte något på sin cykel.

  • Cykelreparationssats med extra slangar och pump
  • 3 vattenflaskor totalt
  • 4 mars, en twix, en toblerone, en kexchoklad
  • 2 delicatobollar
  • några Resorb sport-pulver
  • Badbyxor och tandborstar till ankomsten
  • 2x telefon och liten powerbank med laddare.
  • Inga extra kläder eller strumpor hade vi med oss.

Måndag 25 juli 2021

Vi hade egentligen tänkt starta klockan 06, men efter lite strul på kvällen och natten valde vi att ge oss sovmorgon till 07.00. Vi åt lite smörgås och blåbärssoppa och kom ganska snabbt iväg från Åhus. Redan under första milen som vi cyklat många gånger förut fick vi känna på att vi hade medvind, men också att Malte inte riktigt hade vaknat än. Det långsamma tempot (ca 15 km/h) fortsatte faktiskt ända förbi Kristianstad i ungefär en och en halv timme. Då tog vi en lite längre bensträckare och åt en mars-choklad. Efter det började krafterna sakta infinna sig i benen och vi började flyta på lite bättre. Det var ganska lätt att hitta vår väg och vi slapp bilar på de flesta sträckor. Vi hade valt att cykla norr om Kristianstad eftersom vi inte visste om det fanns cykelväg mellan Kristianstad och Hässleholm, men sen visade det sig att det faktiskt visst är en cykelbana/mindre väg mellan de två städerna. Vi hoppade på cykelbanan i Vinslöv och fick se den stora flocken dovhjortar i hägnet precis därefter.

50-kilometerspausen.

Snart hade vi cyklat 50 kilometer och tog en kort paus och ringde hem till familjen och sade god morgon. Snart var vi inne i Hässleholm. Cykelvägarna i Hässleholm var fina men i övrigt var det mest transportsträcka. Vi passerade norra utfarten och tog den lilla vägen mot Vankiva. Där stannade vi en kortis vid kyrkan och tittade på familjegraven som var väldigt välräfsad och fin.

Vi bestämde oss tidigt att varje mil ta en stretchpaus och vrida på händer, armar och rygg och vi lyckades nog hålla det ungefär som planerat med resultatet att ingen av oss fick några större problem. Malte hade lite svårare att variera greppet med händerna men gjorde så gott han kunde.

Resans största katastrof inträffade när Malte råkade pausa sin klocka vid 50 km och inte satte på den igen förrän några kilometer senare så han fick svårt att hålla koll på hur långt vi cyklat (plus att han inte skulle kunna visa sina kompisar om sina bedrifter…)

Här någonstans såg vi en helt platt groda som såg väldigt tvådimensionell ut. En ökta roadkill.

Vid det här laget hade det börjat bli väldigt varmt och vattnet började tryta. Vi hade tre flaskor med oss varav en av dem hade Resorb sportpulver i sig. Vi siktade in oss på Vittsjö lokalbutik och trampade på. Landsbygden var väldigt fin men relativt tom på människor.

Vittsjö, en kort paus för att gömma oss för solen.

Rätt vad det var hade vi cyklat 75 kilometer och vi stannade vid en lyktstolpe och firade med varm Toblerone-choklad. Nu hade vi kommit ut längs stora vägen norrut och som tur var fanns det cykelbana, annars hade det varit kärvt.

Vi stannade som sagt på ICA Vittsjö och fyllde på med lite choklad och vatten. Jag hade lovat Malte en läsk att dricka men det var inte så viktigt när vi väl kom fram. Tre wienerbröd fick vi med oss också.

På väg mot Halland. Vi kyrkan i Hishult.

Efter Vittsjö började en lite osäker väg som jag bara rekat på karta. Vi lämnade vägen mot Markaryd och hamnade på en fin liten asfaltsväg (efter 1 km grusväg som slutade i en loppis) som tog oss en bra bit västerut. Uppe kring Hannabad var det dock slut på asfalten och vi fick kämpa oss igenom ca en mil plus några kilometer grusväg. Det funkade relativt bra och ingen av oss fick punktering (det var mest jag som var rädd för det). Det var riktigt varmt nu och vi stannade lite då och då och tittade på kartan och tittade på den fina naturen.

Alla gårdar vi passerade såg oväntat välhållna ut men det är lite synd om de som bor där eftersom det enda som finns i form av service är deras egna loppmarknader…

Angående kartan så hade jag en liten papperslapp med de viktigaste byarna men det som vi använde mest var funktionen ”Mina kartor” i Google maps. Jag laddade över .gpx-filen från Strava (som jag använt för planeringen) och sen funkade det bara. Jag kanske borde laddat över kartan till klockan också men med Suuntos senaste uppdateringar får jag inte riktigt till det med de olika apparna så det fick vara.

Det var lätt att hitta vägen och snart cyklade vi under E4 söder om Markaryd. Det var förstås kö och alla bilarna stod stilla på bron.

En fin gårdsbutik. Vi hade tankar på att handla lite men tyvärr fanns det nte plats för något i våra väskor.

Vi stannade vid en fin kurva och firade 100 kilometer med ytterligare ett samtal till familjen och sen rullade vi vidare. Ganska snart blev det ytterligare ett stopp i skuggan och vi slukade glupskt alla kvarvarande Wienerbröd. Nästa mål var Hishult där vi skulle få dricka i affären.

Vi passerade några fina cafeer, gårdsbutiker och en alpacka-farm. Hishult var en fin by med en fin kyrka. ICA var det däremot inte mycket med då de hade stängt en halvtimme tidigare (15.00) så det var bara att bita ihop och trampa vidare. Nu var Laholm nästa chans.

Värmen hade verkligen slagit ett grepp om Halland och det var en utmattad Malte som svängde ner på torget i Laholm och fick sin efterlängtade läsk på ett café.

Paus i Laholm. Fullt med folk på torget. Vi gick aldrig in i mataffären utan hamnade på ett café. Här fick vi tipset av en engagerad innehavare att man ska dricka varmt vatten i värmen.

Nu var det bara 18 kilometer kvar och efter en lite längre paus gav vi oss iväg ut via vattenkraftverket och sedan mot kusten. Vi passerade en enorm häck och snart började vi känna igen oss. Malte var övertygad om att han sett kusinernas bil och det gav extra energi i slutet. Likaså några dextrosoltabletter som vi glatt tuggade i oss.

Framme på västkusten!

När vi svängde in under bron till Laxvik stod klockan på 148 km så vi fick ta ett extra varv runt samhället för att nå målet om 150 km.

150 kilometer!

Det kändes skönt att vara framme och att vi inte fick så ont i kropparna. Vi firade ankomsten med ett bad på stranden och så fick vi mat och husrum. Tack så mycket för det!

Totala sträckan, tiden och höjdskillnader

Alla saker fungerade perfekt på turen, inget gick sönder och maten tog inte slut, så vi får nog konstatera att det gick rätt bra!

Sverige är tjockt på mitten, precis som Monty Python’s brontosaurus-theory.