I sviterna av stormen Hans i Augusti 2023 gav jag mig ut på en löptur mellan Hemavan och Ammarnäs. Här är min beskrivning av förberedelser och genomförande, som vanligt mest för min egen skull men jag hoppas också att den kan komma till nytta för någon annan som är sugen på en liknande tur!
Bakgrund
Under ett tag har jag varit nyfiken hur det skulle vara att springa på Kungsleden. Jag har en kompis som sprang hela sträckan från Abisko till Hemavan för ett par år sedan och det lät mycket lockande att prova något liknande.
Min plan var egentligen att springa längre men på grund av att planet från Arlanda blev inställt så tappade jag en hel dag i början, vilket ledde till att jag dels kom ur fas med var jag tänkte övernatta, men också att det kändes stressigt att försöka springa ikapp hela den dagen. I tillägg var det rätt kass väder och blött på stora delar så det kändes i Ammarnäs som att jag inte ville göra upplevelsen av Kungsleden till något tråkigt. Därför valde jag att stanna i Ammarnäs och ta upp planerna på att springa längre en annan gång!
Förberedelser
Jag läste en del skildringar på nätet om att vandra och springa på Kungsleden, det var den främsta källan till information. det gav en ganska bra bild. I tillägg till det läste jag in mig lite på Naturkartan, hittade en beskrivning av de olika delsträckorna samt ladda ner en gpx.-fil från någonstans. Jag hittade aldrig någon bra höjdprofil utöver den som låg i gpx-filen tyvärr. Hade gärna sett en per del-sträcka för att förstå lite mer om antalet höjdmeter upp och ner för att kunna planera lite bättre hur mycket tid varje sträcka kunde tänkas ta.
Utrustning
Jag tog i grunden en gammal packlista och fyllde på med lite specifika saker. En del grejer fick jag komplettera med men det mesta fanns i skåpen hemma som tur var. Några highlights:
- Jag köpte ett andra SIM-kort till telefonen med Telia-abonnemang för att kunna kommunicera.
- Jag hade med en PLB1 nödsändare för att kunna anropa efter hjälp via satellit om det skulle bli kaos.
- Laddaren till telefonen var INTE en snabbladdare vilket var katastrof. Det gjorde att jag knappt vågade använda den pga av risken att inte kunna ladda. Dessutom blev det fukt i ladduttaget så jag kunde inte ladda med powerbank heller.
- Klockan jag har är en Garmin Enduro 2. Jag kunde inte önska mig en bättre klocka. Kartan, ficklampan, batteritiden(!), displayerna, betalfunktionen, allt var perfekt!
- Jag valde mellan två sittunderlag eller ett kortare liggunderlag (Exped XS på 120 cm) och liggunderlaget vann och fick följa med. Det var ett bra beslut att satsa på komfort.
- Det blev en 100 grams bivy bag istället för tält. Hade jag haft tält hade jag varit mindre beroende av stugor och logistik men oklart om jag hade velat ha ett knappt kilo till. Det kanske hade varit bra om jag fortsatt upp mot Kvikkjokk, Jag får utvärdera lite senare.
- Gaskök tog jag med, det var nog ett bra beslut. De väger inte så mycket och även om man kan äta chokladkakor är varm mat oslagbart i fjällen!
- Jag valde mellan mina favorit Saucony Kinvara-skor och Saucony Peregrine med mer trail-sula och förstärkning. Det blev de senare pga vädret och det ångrar jag inte!
Här följer hela packlistan:
| antal | grej | vikt | tot vikt |
| 1 | Sovsäck Haglöfs LIM 5 | 646 | 646 |
| 1 | Långärmad joggingtröja SOC | 315 | 315 |
| 1 | löpstrumpor, falke trail RU 42-43 | 45 | 45 |
| 1 | löpstrumpor, falke trail RU 42-43 | 45 | 45 |
| 1 | tunna löpstrumpor | 30 | 30 |
| 1 | buff, ull | 33 | 33 |
| 1 | mössa, gore bikewear tunn | 27 | 27 |
| 1 | vantar/handskar inov-8 train elite | 40 | 40 |
| 2 | mars-choklad | 55 | 110 |
| 14 | resorb-pulver | 9 | 126 |
| 1 | tändstickor | 10 | 10 |
| 2 | frystorkad mat | 150 | 300 |
| 1 | stavar CAMP Backcountry carbon 2.0 | 394 | 394 |
| 1 | ryggsäck, Salomon XA25 | 443 | 443 |
| 1 | långa joggingbyxor, ASICS | 224 | 224 |
| 1 | kex, singoalla | 200 | 200 |
| 1 | telefon, Samsung Galaxy S21 med fodral | 327 | 327 |
| 1 | laddare 230v plus usb-kabel C+ adapter micro usb | 46 | 46 |
| 1 | PLB1 ocean signal | 118 | 118 |
| 1 | klockladdare Garmin USB | 14 | 14 |
| 1 | klocka garmin Enduro 2 | 89 | 89 |
| 1 | Lite piller och tandborste och tandkräm | 50 | 50 |
| 1 | sked, spork | 9 | 9 |
| 1 | myggmedel | 40 | 40 |
| 1 | papper med karta | 30 | 30 |
| 1 | kalsonger extra, Newline | 62 | 62 |
| 1 | kalsonger, Newline | 62 | 62 |
| 1 | Skor Saucony Peregrine 12 stl 44 | 540 | 540 |
| 1 | pannlampa med laddare Lumonite Vector | 138 | 138 |
| 2 | dextrosolpaket olika smaker | 47 | 94 |
| 1 | vadskydd x | 44 | 44 |
| 2 | vatten nästan fulla | 450 | 900 |
| 1 | joggingjacka Bonatti waterproof | 158 | 158 |
| 2 | chokladbollar | 50 | 100 |
| 1 | toapapper | 10 | 10 |
| 1 | värktabletter, dimor, alvedon, citodon, morfin | 20 | 20 |
| 1 | skavsårsplåster compeed 10 st | 30 | 30 |
| 1 | nagelsax liten | 20 | 20 |
| 1 | bad weather bag, byvy bag I påse | 109 | 109 |
| 1 | tandborste | 5 | 5 |
| 1 | tandkräm | 15 | 15 |
| 2 | softflask flaska, salomon soft flask 500 ml med sugrör | 43 | 86 |
| 1 | kompressionssäck till sovsäck | 106 | 106 |
| 1 | Liggunderlag Exped Flexmat XS 120×52 cm | 225 | 225 |
| 1 | tshirt | 116 | 116 |
| 1 | powerbank 5000 mAh | 101 | 101 |
| 1 | pengar kontanter, 5000 kr | 10 | 10 |
| 1 | leg, kreditkort | 5 | 5 |
| 5 | vanliga plåster 5st | 1 | 5 |
| 1 | joggingbyxa överdrag bonatti waterproof ytter | 108 | 108 |
| 1 | myggnät för ansiktet | 15 | 15 |
| 1 | gasbrännare FMS-300 titataium | 45 | 45 |
| 1 | gaspatron, köps på vägen | 230 | 230 |
| 1 | titankåsa, primus exquisite | 43 | 43 |
| 1 | påsar | 10 | 10 |
| 1 | tröja falke underställ | 180 | 180 |
| VIKT TOTALT | 7303 | ||
| VIKT MINUS KLÄDER PÅ MIG | 5984 | ||
| VIKT MINUS VATTEN MINUS KLÄDER PÅ | 5084 |
Träning
Tack vare vår hund Ida fick jag hjälp att komma ut och springa nästan varje dag, Jag bestämde mig för att åtminstone springa 10 st löppass på 20 km eller mer och det lyckades jag skrapa ihop. Jag tror det blev 11 st varav 1 var på 50 km och två av dem var på dagarna efter varandra. En hel del löpning med ryggsäck lyckades jag också genomföra även om vikten på ryggen snarare var 3-4 kilo än 5-6 som det sen slutade med att jag kånkade runt.
Innan jag började min runda hade jag 3 vilodagar, kanske borde jag haft en eller några till…
Onsdag 10 augusti
Efter en resdag som jag inte tänkte trötta ut er med så stod jag 20.00 vid starten till Kungsleden en bit upp på backen vid Hemavan. Om ni vill veta ändå kommer här en kort sammanfattning:
Hemifrån vid 8, Amapola-planet till Hemavan ställdes in en minut innan boarding vid 9.15, blev omboakd till 14.25, men till Vilhelmina via Lycksele och sedan buss till Hemavan. Bussen tog några timmar så jag var rätt mör när jag kom fram lite innan 20 på kvällen. Planet ställdes in på grund av storm i Hemavan.
Tillbaka till Hemavan. Sikta på huset som ser ut som den gula bollen uppe på berget så kommer ni rätt.
Ja, man kan gena upp på cykel/skoter/skidvägen så man slipper slingra sig längs bilvägen. Är du orolig för att du inte hann köpa gas i Hemavan finns det en liten butik i första stugan. Stugvärden har officeillt öppet till 20. När jag var där fanns förresten bara 230 g-behållare (mittenstorleken), men det passade mig helt okej.
Leden som sådan är väldigt väl utmärkt så att jag hade med både kartan på klockan (vilket för övrigt fungerade superbra i min Garmin Enduro 2) och utskrivet på papper var lite overkill. Det var faktiskt bara på två platser jag fick ta fram kartan på klockan och kolla vart jag skulle ta vägen; den ena har jag glömt bort men den andra var vid Servestugan då jag inte riktigt fattade hur jag skulle fortsätta på bästa sätt. Lösningen visade sig vara att springa tillbaka över bron och fortsätta på leden.
Kvällen var väldigt fin och jag hade vinden i ryggen under hela stigningen upp på fjället. Det var en del folk på leden, jag tror jag mötte någon per halvtimme under hela kvällen. Jag var lite snabbare upp för berget än jag hade tänkt och fick tvinga mig att sakta in lite efter ett tag för att inte bli trött. Efter ett tag hittade jag en lagom lunk och det flöt på väldigt bra, kanske på grund av medvinden. Jag stannade någon gång ibland och tog några köttbullar och åt min smörgås som jag sparat hela dagen, men i övrigt blev det inte någon lagad mat.
Efter ca 8 kilometer började det dyka upp lite tält och vid 11 km låg Viterskalsstugan. Jag träffade den trevliga stugvärden och köpte gasen jag behövde i den lilla butiken (trots at klockan var över 22). Över ingången till butiken satt en höjdprofil av hela vägen till Ammarnäs som jag memorerade. Det kändes skönt att veta ungefär vad som väntade. Jag kände mig inte helt färdig med dagen ännu och fick tips om att det fanns ett vindskydd efter några kilometer som jag kunde stanna i. Det kändes lagom så jag fortsatte min tur. Det låg en handfull tält längs vägen och flera av vandrarna vinkade glatt när jag sprang förbi. Några skulle upp på Sytertoppen dagen efter, vilket verkade väldigt nice.
Framåt 23 började det bli lite mörkare och mer dunkelt och jag bestämde mig för att stanna så fort det fanns en chans. Jag hade inte tält med mig, utan bara en bivy-bag och liggunderlag- så helst hade jag sovit under skydd, så vindskyddet som skulle finnas lockade. När jag vänt österut började motvinden och det var en hel del vattensamlingar att passera, men jag lyckades hålla fötterna torra.
Efter en liten stund kom jag till en raststuga. Jag gissade att detta måste vara vindskyddet som det berättats om och jag stannade till. Raststugor är till för att rasta i men övernattning utan att det är kris är inte okej, så jag fick lite huvudbry hur jag skulle göra. Det slutade med att jag vilade en stund i stugan och sen gick jag ut och lade mig i vindskydd av huset. Det kändes bra. Jag satte klockan på 4.00 dagen efter ( tidigare än så skulle kännas lite väl pretto. ) och försökte vila lite.
Första dagen blev det ca 18 km löpning på 2:45. 650 höjdmeter, de allra flesta i början.
Torsdag 11 augusti
04.00 ringde klockan och jag var på färd redan 4.20. Det var ju inte något att plocka undan. Jag hade en halv påse köttbullar som jag knaprade i mig de första timmarna.
Vädret var faktiskt helt okej och jag njöt av den relativt torra stigen, utsikten, alla renar och nedförslutet mot Syterstugan. Där var jag redan halv sex på morgonen så jag träffade inte någon när jag passerade. Efter stugan kom snart Tärnasjöarna med sina fina broar och små skogsdungar. Det fanns massor av svamp i skogen och jag åt en del blåbär till frukost. Efter en stund hittade jag de första hjortronen. Några var helt perfekt mogna och det smakade väldigt gott. Jag träffade också på några ripor som flög iväg när jag kom springande. Det var nästan ingen höjdskillnad och färden flöt på bra även om jag fick hoppa lite mellan vattensamlingarna.
Snart var jag framme vid Tärnsjöstugan och nu hade alla andra vandrare vaknat till. Jag köpte lite Singoalla-kex i butiken och värmde lite vatten till en frystorkad måltid som jag hade med mig. Jag träffade en amerikan som bodde i Stockholm som jag lärde ett bra svenskt ord: Dass och han berättade att det var blött i början på nästa etapp.
Jag tog min måltidspåse och gick medan jag åt. Strax kom jag till en helt översvämmad del av stigen och jag insåg att jag från och med nu inte skulle kunna hålla mig torr. Tidigare hade jag lite halvt ambitiöst kramat ur strumporna två/tre gånger när jag blivit blöt men nu var det slut med det. På tidigare löpturer har jag insett att fötterna blir lite ömtåligare när de är blöta och liksom löses upp, så jag var inte helt nöjd med vad som väntade, men det var inte så mycket att göra. Maten smakade väldigt gott och jag fick massor av energi av den och vägen uppför berget gick ganska enkelt trots allt.
När jag kommit upp på fjället kom regnet. Det höll på några timmar. Ganska bra regnat med tanke på att stugvärden stolt meddelat att det minsann bara skulle komma 0.1 mm på hela dagen. Jag skrattade lite inombords när jag klädde ut mig i regnkläderna och sprang vidare.
Jag träffade en amerikansk tjej som hade en likadan nödsändare som jag fast placerad precis mitt på magen så att hon skulle kunna be om hjälp direkt. Hon sa att det var för att hennes föräldrar skulle bli glada. Fair enough.
Så småningom kom jag till Servestugan där jag hade tänkt vila lite, men det blev inte så utan jag fortsatte nästan direkt, när jag väl hittat hur jag skulle fortsätta. Kanske berodde det på att regnet öste ner och att jag inte skulle känna mig så sugen att gå ut förrän det slutat om jag väl tagit av mig skor och annat och gått in i värmen…
Nu började klättringen mot Aigertstugan. Hela etappen var 20 kilometer (från 36 till 56 på dagens logg). Efter ett tag kom ett fantastiskt fint vattenfall, Servvejuhka, som jag sprang över. Enligt beskrivningen finns en stig ner till bassängen nedanför men jag var inte på humör att ta den omvägen idag. Man kan klaga mycket på regn och att hela Sverige var vattensjukt efter stormen Hans, men faktum är att vattenfallen blev väldigt magnifika, så även detta.
Det var faktiskt en ganska lång klättring och jag knaprade på en chokladboll och lite choklad längs vägen för att ha något att göra. Regnet slutade så småningom och det blev väldigt växlande molnighet. Ett exempel på det var att jag träffade en engelsktalande man som frågade efter var en raststuga längs vägen låg. Det fanns två stycken med ca 5 kilometers mellanrum. Jag tittade åt sidan och pekade på stugan som tornade upp sig 30 meter bortanför oss. Han skrattade och skakade på huvudet, det var nog lite pinsamt att han inte sett den. Jag fortsatte förbi honom cirka 10 meter och tittade om han gått in mot stugan. Då hittade jag den inte längre bland molnen som blåst in senaste 10 sekunderna.
En stund senare träffade jag en annan engelsktalande dam som jag faktiskt tror var svensk, men hon ville inte tro att jag kunde svenska. Inte så konstigt faktiskt med tanke på att majoriteten av vandrarna inte kunde svenska. Det är lite lustigt i sig men det får vi prata om en annan gång. Anyway, hon hade fastnat vid en passage av ett vattendrag och ojade sig över att hon hade så dålig balans. Hon stod och tvekade med sina stavar om hon skulle kliva över några stenar som verkade lite hala och kluriga. Jag hoppade över och vi pratade lite på hennes sida. TIll slut tog hon mod till sig och gick över utan större problem. Det handlade nog bara om att våga. Dessutom var hon redan blöt om fötterna så det fanns inte så mycket att förlora. Hon fick en applåd som belöning och jag fortsatte.
På högre höjd blev det blockterräng vilket var lite svårare att hålla tempot i. Blåsten gjorde också att man kyldes ner en hel del när den kom rakt emot så det var inte så angenämt att stanna. Jag tog lite bilder åt fyra vandrare som stannat mitt i vinden, utöver det blev den enda vilan att jag mestadels gick i uppförsbackarna.
Sista biten mot Aigertstugan var väldigt fin, utan regn och med mindre vind. Stigen var blöt men nu hade jag vant mig så det gick inte att klaga så mycket. Stugan låg väldigt fint och syntes från långt håll. Stugvärden var väldigt trevlig och jag köpte både choklad och en matranson.
Mataffären i Ammarnäs skulle stänga kl 17 på torsdagar, så jag vågade inte chansa på att få tag på proviant där, det var därför som jag handlade i fjällstugan, som för övrigt tog kort, liksom både Tärnasjö och Syter.
Det var nästan inga gäster men de fyra jag hade fotograferat hade i alla fall bokat så hon skulle inte bli helt ensam.
Det var fortfarande bra väder när jag påbörjade nedstigningen mot Ammarnäs. Efter någon kilometer kom dock regnet och ledens vattendjup tog nog rekord här längs nedstigningen. Jag tog fram mina stavar för att inte dum-halka, vilket nog var smart, men det gjorde också att det tog lite längre tid. Av någon anledning rör jag mig långsammare med stavar, troligen för att jag inte är van. En av de största behållningarna var ett vattenfall ungeför halvvägs ner, Ruovdatjjuhkka, som störtade brant ner i full fart mellan enorma klippblock. Inget foto på grund av regnet så ni får åka dit själva och se.
Regnet intensifierades när jag närmade mig Ammarnäs och jag var rätt glad när jag kom innanför tak på första bästa ställe- Guide center precis efter bron vid busshållplatsen. Jag fattade inte riktigt hur leden skulle fortsätta men det visade sig att man kunde hoppa på den från byn också även fast det inte såg ut så från parkeringen där leden pausade.
STF Wärdshuset svarade inte när jag ringde och det fanns ingen där när jag gick förbi och frågade efter boende, Några andra ställen hade fullt också så efter ett tag bestämde jag mig för att avbryta vandringen som jag skrev i början. Det hade varit ca 5 timmar till till Rävfallets stuga och även om jag hade kunnat göra det ville jag som sagt tidigare inte hasta genom leden utan mer uppleva den som en fin tur. Väderprognosen framåt gjorde också att jag började tänka på om jag skulle vänta.
Jag köpte en flygbiljett från Arvidsjaur till Arlanda och hittade faktiskt till slut ett boende i närheten.
Jag sov gott, tog bussen på fredagen till Sorsele kl 07.00, väntade där 5 timmar, åkte buss till Arvidsjaur, planet var inställt mot Arlanda så vi fick åka buss till Luleå och åka hem därifrån. Jag blev hämtad på Arlanda och var äntligen hemma precis innan midnatt.
Efterord
Kungsleden är väldig fin och jag hoppas att jag snart har möjlighet att komma tillbaka! Jag hade inte så farligt ont i benen eller fötterna efter turen, men en och annan tå var ömma efter att jag sparkat in den i en sten. Jag var också lite öm/stel i nacken, troligen eftersom ryggsäcken var lite tyngre än jag övat med, men jag tänkte aldrig på att den var tung när jag sprang.
Det var helt rätt val att ta de mer mönstrade skorna, det var lite stenhällar och träspänger som var hala.
Till nästa runda ska jag fundera på följande, mest för min egen skull så jag inte glömmer bort det.
- Tält eller tarp eller något annat skydd för att bli mer oberoende av sovplatser. I så fall kanske man kan använda möjligheten att skicka gods till fjällstationer längs vägen, till exempel Kvikkjokk.
- Snabbare laddare till telefonen för att kunna nyttja de möjligheter till laddning som finns. Alternativt en liten kamera och bara använda telefonen till samtal.
- Jag tror att ca 50 kilometer per dag är en lagom sträcka för mig själv om jag ska springa hela leden någon gång.
- En tunn dunjacka är alltid skönt men det måste nog vägas mot totalvikten på packningen och vädret/säsongen.
- Jag hade ingen användning för pannlampan, delvis tack vare att klockan hade så bra lampa. Det beror förstås på vilken säsong det är om man ska skippa den eller inte. Senare än mitten av augusti tror jag man måste ha extra ljus med sig.
